Ja, då börjar även det här året att lida mot sitt slut. Jag hoppas att ni hade en fin jul och att ni har ett mjukt avslut på året framför er. Här hemma har det, precis som förra året varit sjukstuga deluxe. Börjar jag ana ett mönster? Julkänslan har varit låg, så något traditionellt firande blev det inte. L fixade lite julmat och bakade pepparkakor med barnen, annars höll vi det enkelt. Barnen fick däremot sina paketkalendrar som vanligt. Jag visar dem senare, och ja, del 2 från förra året ska fortfarande upp på YouTube. 

 

Jag har varit borta därifrån länge. Det är för att kameran jag delvis filmade med gav upp (Samsung Camera som utgått för hundra år sedan), mobilen är full på minne och ärligt talat… energin fanns bara inte där. Men det kommer. Har så mycket material, och när tajmingen sitter kommer allt falla på plats - precis som det alltid gör. Annars är jag så otroligt stolt över mig själv och så fruktansvärt tacksam för årets storm. Egentligen samma skit från förra året som hängde med in i detta. Haha så skrattretande när folk tror att de kan knäcka en, då har man fan inte förstått en enda text av det jag skrivit härinne. I'm unshakable baby, på riktigt, I don't give a fuck.

 

L är väl den enda som delvis fortfarande har den makten. För om det är något det här året har lärt mig, är I'm fucking unshakable, alltså på riktigt, inte bara i teorin, utan i praktiken. För medan stormen pågick och vissa såg kaos, såg jag en möjlighet och mjölkade skiten ur den. Jag behövde en storm, och jag fick en storm som inte bara levererade, utan det blev så mycket bättre än jag hade hoppats. Grejen är att stormar i livet är inte problemet, det är motståndet mot dem som är det. Jag brukar beskriva livet som hjärtslag, som en frekvens. Det går upp och ner, och det är just det som betyder att du lever. När det blir rakt, när allt stannar, då är det game over. Därför kan livet aldrig vara enbart rosor, framgång och bekvämlighet. Taggarna däremellan är nödvändiga för vår utveckling.

 

Som jag alltid säger: för vad vore livet utan kontraster? De är helt avgörande för  vår utveckling. Problemet med oss människor är att vi gärna klamrar oss fast vid det kända. Så fort något börjar förändras får vi panik. Rädslan för det okända gör oss förlamade, och vi fastnar i lidande. Inte för att det som kommer nödvändigtvis är sämre, utan för att vi vägrar släppa taget om det som varit, istället för att ge plats åt något nytt, som ibland är så mycket bättre. Men för att vi just då inte är medvetna om det, tycker vi att det kända är det enda alternativet. För att vi ens ska överväga att vandra i det okända, vill vi ha svar och garantier i förväg, om att nästa steg blir bättre. Men livet varken fungerar så eller ger sådana löften. Och det är precis här lidandet skapas. Det här är den största anledningen till att vi lider - helt i onödan. Precis som hjärtslagen rör sig livet upp och ner. Är du på topp kan du vara nästan helt säker på att en nedgång förr eller senare är på väg, så njut medan det varar. Och befinner du dig på botten, ja då är en vändning också på väg. 

 

Tyvärr är det alldeles för många som kämpar emot de här förändringarna. Och genom att göra det lämnar de aldrig botten - ibland sjunker de till och med ännu djupare. Det, eftersom de ständigt ältar och identifierar sig med det som varit och då tar de med sig samma energi in i varje nytt kapitel. Och då upprepar sig samma skit, om och om igen. Kontraster är inte ett misslyckande, de är en förutsättning. För medan vi kämpar emot stormen, försöker kontrollera den eller få den att försvinna på alla sätt och viss, missar vi poängen med varför den kom. Stormen är inte där för att förstöra, utan den är där för att flytta oss dit vi behöver vara. Du måste vara beredd att släppa taget och låta det förflutna stanna där det hör hemma - i det förflutna. Du kan inte kliva in i framtiden om du omger dig med självömkan och ältande. Då är det samma oönskade händelser som fortsätter att dyka upp, om och om igen, i en bottenlös loop som känns som att den aldrig tar slut. När det enda som egentligen krävs är att släppa taget och vara mer i nuet. Det är därför mindfulness och meditation är så kraftfulla. När du väl förstår det här, förstår du också kraften i stormar. Då kan du, precis som jag, börja uppskatta dem. Kalla hem din energi och mjölka skiten ur stormen. För det finns inget du inte kan vända till din fördel - INGET!!  Numera har jag slutat prata och istället demonstrerar jag  - för det är det som har hjälpt mest, både mig själv och de i min närhet som jag velat ska förstå det här. Så låt mig demonstrera för dig, vad den här stormen har inneburit för mig. 2026 = showtime!!