Av en slump upptäckte vi att där fanns ett vax museum i Sopot. Why not, tänkte vi. Och dessutom gick entrén på strax under en hundring för både två. Såhär ser der ut när man precis kommer in.
Den första dockan ute är JLo.
Det här ska alltså föreställa Selena Gomez och Justin Bieber. Justin ser man ju några likheter men Selena däremot - what the fuck?
Finn ett fel? Hehe 😆
De måste ha missat att dessa nog inte längre vill hålla hand.
Haha här dog jag bokstavligen av garv. Det är ju inte Kanye den där.
Dessa behöver knappt introduceras.
Även Naomi Campbell var inte sig lik.
Detta var några av alla dockorna som fanns där. Även om det inte riktigt håller samma klass som det i London, så kändes det verkligen som en rolig grej. Nää, det var verkligen en bra födelsedagspresent. Bara det faktum att kunna unna sig en citybreak mitt i veckan, det är vardagslyx när den är som bäst. Vi lär absolut åka tillbaka vid ett annat tillfälle.
Det är inte för intet L är min allra bästa vän, vi delar nästan samma värderingar men än viktigast så uppfyller vi varandra på ett både mentalt, emotionellt och sexuellt plan. Har under mina snart 27 år aldrig tidigare träffat någon som jag klickat på ett så högt intellektuellt nivå. Vissa har man ju tyckt varit snudd på korkad, att man blir mörkrädd. Men denna knäppis här kan jag konversera med i timmar och faktiskt får ett intellektuellt utbyte. Han är min allt i en kind of person. Som om det inte vore nog så delar vi samma kärlek till mat och älskar att skämma bort varandra med god matlagning. Att äta ute och testa olika maträtter är även en lyx vi gärna unnar oss. När det kommer till matbiten tycker jag att Sopot levererade - billigt, smakrik och rejäla portioner. Den här tapasen jag nu tjatat om var tamigfan olagligt gott och allt gick på typ 200 kr. En rolig grej är att vatten i förhållande till maten anser jag var dyr.
 
Till skillnad från frukostbuffén så tyckte inte jag att hotellets utbud gällande mat var särkilt stort. Men gott och billigt.
Det blev också lite fika i rummet -  självklart ska svensken få ha sitt kaffe. Ni anar inte hur vidrigt jag tycker skiten smakar... usch. 
Nu är vi sedan igår hemma i Sverige igen. Polen och badorten Sopot levererade verkligen. Med andra ord en välkomnad och mycket lyckad födelsedagspresent ifrån L. Olyckligtsvis nog så började jag må dåligt mot kvällen på första dagen, något som försämrades dagen efter. Dock tur det att vi redan hade hunnit med så mycket under dagen i måndags. För i tisdags gick vi bara en kort promenad sen vart vi inne hela dagen. Igår flög vi ju hem, och redan i bilen på vägen hem försämrades hälsan ytterligare. Väl hemma spenderade jag resten av dagen i sängen, med kraftig illamående med kräkreflexer, halsbränna, hosta, rinande näsa, både mag och ryggont deluxe, huvudvärk, kissnödig stup i kvarten och som om det inte var nog började något som skulle likna tant röd.
 
L den guld värda rackare fixade käk, låg bredvid och tog väl hand om mig. Kändes jävligt skönt ska jag tala om för er, en liten ljusglimt mitt i allt elände. Och idag mår jag mycket bättre, lite ovanligt trött men ingen värk och liknande. Efter att ha hämtat N i skolan tog vi en extra promenad tillsammans och köpte med oss hem lite onyttigheter, vi nu unnat oss framför netflix. 
 
Men nu backar vi bandet till måndag - efter att vi hade checkat in, bekantat oss med hotellet så tog vi en långpromenad längs stranden in till Sopot centrum. Titta ni noga på min bild så kan man se träpiren längst bort. Det är ända dit vi promenerade. Det är dock inte överdrivet långt heller - typ en kvart. Men vi åkte ju lite runt då vi ville se så mycket som möjligt. 
Och så äntligen framme i Sopot centrum och Molo som träpiren egentligen heter, en av Europas längsta träpir tydligen.
 Bilderna från träpiren. And indeed, vad lång den var, och vacker.
Vi fortsatte att strosa runt i den lilla mysiga centrum, där vi åt en fantastisk god tapas och besökte vaxmuseet.