Förutom det vackra färgen på träden så är det bästa med hösten enligt mig att få tända en massa ljus och bara krypa ner i en filt. Och jag som inte fått nog av ljuslyktor/ljushållare, har en hel del att tända. Haha till och med i badrummet har jag ett fat med ljushållare.

Hon bar på ett starkt hjärta, ett hjärta så vanärat

Som trots att den hade gått igenom så mycket smärta

Som trots att det hade blivit sönderslaget

Som trots att det bar på djupa ärr och var tejpad i tusentals bitar, förblev stark och varmt

Och det är exakt samma ärr som drev samma hjärta till att bli en av de kärleksfullaste

Ja för trots sina djupa ärr så var det gjort utav rent guld

Hon bar på ett hjärta gjort utav guld.

Hehe så mycket skit jag skriver när jag inte kan sova. Hade svårt att somna om inatt så skrev denna dikt. Haha helt otroligt hur kreativ hjärnan kan bli på natten när man inte kan sova.

Rädslan att bli lämnad ännu en gång och tvingas börja om på nytt. Fick honom att bygga en skyddande mur runt omkring sig.

En mur så välbyggd att inte ens han själv kunde ta sig igenom än mindre krossa den.

På den mest oväntade sättet fann han henne. Han älskade henne, mer än han någonsin vågade erkänna för sig själv. Hon älskade honom också, högt, bortom allt.

En villkorslös kärlek han inte ens var värdig. Någonstans innerst inne var han väl medveten om det. Hon var värd så mycket mer än så. Och det visste han.

Men fången i sitt eget förflutna som ständigt hann ikapp honom. Rädslan att upptäcka det som fanns på andra sidan, bortom det han alltid kände till, hans trygga vrå.. fick honom att välja den enkla vägen, han lät henne gå. Hans tro på kärlek var helt enkelt inte stark nog att övervinna rädslan att bli lämnad ännu en gång. Och det är något han kom att ångra bittert.