Häromdagen höll jag på att driva lite med N. Jag talade om att vi snart skulle få en liten bebis.
 
Hon: då flyttar jag härifrån.
Jag: varför då, vill du inte bli storasyster?
Hon: nä jag orkar inte… nu går jag och packar mina saker och flyttar härifrån.
Jag: varför säger du så?
Hon: jag tänker inte bo här om det ska bo en bebis här.
 
 
Haha och så gick hon runt i lägenheten samtidigt som hon gav mig den där döda blicken samt vägrade prata med mig. 
 
Måste dock erkänna att hennes starka reaktion var lite oväntat. Att hon liksom jag inte är så förtjust i barn är ingen nyhet men den reaktionen var väldigt olik det jag fått tidigare vid liknande skämt. Haha misstänker att den senaste filmen vi såg tillsammans (baby bossen) har bidragit till reaktionen. Fast sensmoralen av filmen tyckte jag ju var fint. Dock tur för henne att denna mamma som länge funderat med att sterilisera sig kanske äntligen ta tag i det. Vi får se… tidigare har jag ju varit öppet för en till mest för hennes skull då jag gärna ville ge henne ett syskon. Men nu när hon ändå inte vill ha så är det tveksamt att jag ens vill skaffa en till. Däremot skulle jag faktiskt kunna tänka mig att adoptera. Gärna från ett år och uppåt men absolut ingen bebis och definitivt bara en – att ha en stor familj är inget som lockar mig. Bara tanken på en massa skrikande och gapande ungar ger mig rysningar haha. Jag som ogillar kaos, skulle fan bli tokigt.
Jag känner mig lika slut som midsommars helgen. Firade med att jobba dubbelpass både i fredags och lördags och kväll idag, så jag har fått vila ut lite. Kom faktiskt hem för snart en timme sen. En snabb och uppfriskande dusch med iskallt vatten som avslut har jag hunnit med. Så känner mig trots allt en aning pigg och gör det jag gör bäst, nämligen att äta haha.
Nu ligger jag i min säng och njuter av det hembakade formbrödet som jag hade bakat för ett tag sen. Brukar skära den i skivor och frysa in. Sen är det bara att lägga den i brödrosten och på med smör och gräddost – fett gott.
Ett omättligt behov av egentid – det är något slags ”sjukdom” jag verkar lida av. Jag är nästintill beroende av egentid för att överhuvudtaget funka som människa. Jag måste stundvis kunna få vara själv och liksom bara få vara. Vissa perioder är behovet av egentiden väldigt stark. Och egentligen spelar det ingen roll vad det är som görs, det viktigaste är att jag är ensam och gör det helt på egen hand. Det kan vara allt från att boka ett bord och njuta av en god middag, ha en ”ta hand om mig själv” helg, ta ett långt bad med lugna melodier/klassisk musik i bakgrunden, gå på en långpromenad, läsa en bok, laga en trerätters till mig själv, ha filmmys hemma eller som idag, gå på ett spontant biobesök efter besök och se en film som jag verkligen sett fram emot. Haha såna där filmer ser ju alltid jättespännande ut på trailer när dom klistrar ihop dom allra bästa scenerna. Fast jag är ju en sucker för fantasi och så lite action på det. Så det var en film helt i min smak….