Gott f*cking nytt år gott folk! Yes, today is the day. Dagen med stort D - första dagen på vad som kommer att bli mitt livs allra bästa år so far. Har nog aldrig känt mig så exalterad och sett fram emot ett nytt år så mycket som jag just nu gör. I alla fall inte sedan jag var en vandrande spermie inne i en pung och förberedde mig för mitt livs första och heligaste tävling. Mitt 2018 har i sitt helhet varit riktigt bra, dom senaste månaderna och framförallt dessa 3 sista veckorna har varit helt underbara. Jag har gjort en sån fantastiskt inre resa, där jag är helt fullkomlig berusad och hög på livet. Jag är så innerligt tacksam över detta stressfria liv jag haft under det förgångna året och ser fram emot att ta det till en helt ny nivå det här året. Det enda som stundvis gett mig huvudvärk är ju relationen med L. Bad honom att inte alls kontakta mig under tiden jag var i Portugal och förklarade att det var nödvändigt för vår överlevnad som par. Strax innan jag åkte, när han satt där bredvid mig och öppnade dom sista luckorna av hans paketkalender så önskade jag verkligen att jag kunde ge både honom och vissa andra personer i min omgivning som går igenom en svår period, den där fullkomliga inre ro som jag funnit. Men tyvärr så är det inget man bara kan ge andra, man kan visa vägen och ge verktyg, men det är en resa man måste genomgå på egen hand. En vacker dag hoppas jag dock att han med är där. Det är en investering och den finaste gåva man kan ge sig själv. Och inte tala om att det är det svåraste, mest berusade och definitivt det mäktigaste man någonsin kan åstadkomma här i livet.
Det sägs att förbjuden frukt smakar som bäst, det sägs även att den oftast ruttnar fortast. Det sägs oftast att den som bedrar saknar respekt för sin partner, men om ni frågar mig så saknar denna snarare respekt för sig själv. Man har brist på både kärlek och respekt gentemot sig själv, är förmodligen också både känslokall, empatilös och hänsynslöst självisk. Och därmed inte riktigt är fullt kapabel till att hålla sig trogen så fort det blåser lite motvind i förhållandet, man använder sig av tillståndet i relationen för att kunna rättfärdiga sin otrohet. En sån person har aldrig älskat sin partner, men framförallt varken värdesätter sin partner eller det man delar tillsammans. Än mindre älskar sig själv, således kan denna inte älska sin partner på riktigt - man kan inte ge bort något man inte har.  När man verkligen älskar någon med allt vad det innebär så är man fullt upptagen med att hitta nya sätt att visa den andra sin kärlek. Man är hängiven sin partner och undviker att vara anledningen till att den man älskar blir sårad. Saknar man kärlek gentemot sig själv, kan man heller inte ge det till andra, allra minst till den man är tillsammans med. Då är man snarare förälskad i kärleken, och inte i själva människan. Har man dessutom noll självinsikt och är hänsynslöst självisk, så är man snart tillbaka med att återigen vara otrogen så fort tillfället ges. En människa med en gnutta självrespekt, som både älskar och värdesätter sin relation ser till att först försöka fixa det som anses vara trasig, när det inte går, så avslutar man relationen innan man hoppar i säng med någon annan.
 
Bilden är tagen igår strax innan jag tog mig till takterassen för att sola. Det var en lugn dag som bjöd på solning, meditation och en hel del frestelser. Det är i just dessa stunder som jag inser att jag är alldeles för principfast när det kommer till sånt här. 
 
Mitt allra favoritcitat är som ni säkert vet: ''Att spara på kärlek ger ingen ränta!''. Det är ett väldigt tänkvärt citat som i princip förklarar sig själv. På andra plats hittar vi ett kraftfullt sådant, nämligen det på ovanstående bild - ''The moment you accept what troubles you've been given, the door will open''. Ett citat som jag är övertygad om, nästan alla människor kan relatera till, eftersom att livets motgångar drabbar varenda en av oss på denna jord. Tex: när allting enligt oss själva bara tycks gå helt åt helvete och man kommer fram till den punkten, där man inte längre pallar och bara accepterar skiten. Just i den sekunden likt på ett magiskt sätt så ordnar sig skiten, man hittar lösningen till problemet. Det är vad citatet handlar om. I samma veva som man slutar göra motstånd över tillståndet man hamnat i och accepterar situationen precis som det är, ja i samma veva så kommer dörren till lösningen att öppnas.
 
På tredje plats har vi detta mäktiga - ''God will provide the food, but he will not cook the dinner.'' Jag älskar detta något enormt mycket, beroende på hur vaken och medveten man är, kan det ibland ta alldeles för lång tid för att upptäcka sambandet. Ponera att man vill ha pannkakor och önskar sig det. Man är även medveten om att man behöver: mjöl, mjölk, ägg, salt och margarin/olja för att göra pannkakor. Sen vill man gärna äta sina pannkakor med nutella och jordgubbssylt. Kort efter sin önskning, så börjar dessa ingredienser att dyka upp i ens kök en efter en. Men man misslyckas med att se sambandet, man bad ju trots allt om pannkakor, och inga jävla ingredienser. Men så en vacker dag dyker det upp nutella och jordgubbssylt i samma kök, man känner sig så glad och säger till sig själv ''tänk om jag bara hade tillgång till pannkakor, har ju ingen användning utav denna nutella nu ju, suck.'' I samma veva börjar dessa ingredienser att försvinna ur köket, eftersom man nu inte längre har tillgång till dom så märker man av deras frånvaro. Sen inser man, hur nära sitt önskemål man varit, det har ju hela tiden stått där mitt framför näsan på en. Men eftersom vi människor har en tendens att vara häpnadsväckande korkade, kan detta ske hur många gånger som helst utan att vi ens märker skiten, men klaga på att vi har otur och aldrig får några önskemål uppfyllda, det är vi minsann bäst på. Allt det vi inte uppskattar tas ifrån oss. Och allt det vi har idag kommer även det att tas ifrån oss i samma veva som vi blir för bekväma och börjar ta det för givet, ja då försvinner det. Detta gäller i alla aspekter av livet. Så börja uppskatta allt det ni har, tacksamhet är nyckeln till det mesta.
 
Igår hände det något som verkligen förstärkte min tro, om att det inte finns något som riktigt sker av en ''ren slump''.... så egenmäktigt, och alldeles, alldeles underbart. När till och med ens hjärta ler och man känner tacksamhet ända in i benmärgen. Det fick mig att tänka på vad jag sa till mig själv strax innan resan bokades, men framförallt på känslorna jag kände just då. Och det är ingen slump att jag bara kort därefter hittade en bra deal, till just detta land och att allting sett till omständigheterna gick så förvånansvärt smidigt till. Nu ser jag fram emot att flyga hem, det nya året och att skriva ett nytt fräscht kapitel.