Tillbaka till ett annat liv - exakt så känns det, när jag går igenom tösens bebisbilder samtidigt som hon nu befinner sig i närheten av mig. Och visst ligger det en sanning i det. Vi är både helt nya personner nu än vi var då. Hon är ingen bebis längre, där allt jag sa var sanning. Utan idag är hon en egen individ som ständigt utvecklas, som ifrågasätter, som har en egen vilja - en stark sådan, med en personlighet som jag beundrar. Kanske för den påminner mig så mycket om mig själv. Jag är lika stolt över henne som jag är över mig. Glad och tacksam över alla äventyr vi hitills har fått varit med om tillsammans. Även om jag ibland kan känna en viss ilska där jag oftas frågar mig själv - varför jag skaffade barn? Förvisso oplanerat men ändå... vad i helvete tänkte jag på? Till saken hör att jag är en person som hatar begränsningar och det är just det man får som förälder - ett begränsat liv. Ännu värre när samhället och andra försöker begränsa en genom att sätta en etikett på en. Något jag aldrig accepterat. Jag vägrar då begränsa mig till " en mamma"... därför att jag är mer än det, sååå mycket mycket mer än det.
 
Idag skulle jag nog tänka hundra varver till, innan jag sätter en till unge till världen. Jag kan även både sakna den perioden, för att jag både tog till mig och njöt utav att vara en småbarnsmamma. Nu är vi dock både äldre, och ju äldre hon blir desto lättare blir det. Sen har vi ju mer roligt nu, särskilt när vi mer eller mindre funkar på samma sätt. Något som får mig både att bäva inför dagen hon blir en tonåring (lär inte ha det helt lätt) och ser även fram emot att forma henne och följa hennes livsresa. 
Hello you! Jag som hade sett fram emot min ledighet efter måndagen, tackade ändå ja till jobb igår i en skönhetsaffär från kl 12-16. Det är typ det bästa med att vara ombulerande konsult, att få testa de flesta branscher. Är du redan inne i företaget behöver du inte ens gå igenom en massa intervjuer utan du bara dyker upp på arbetsplatser. Och nu kan jag framöver hoppa in även där också. Det är en stor kedja så dom finns lite här och där runt om i Stockholm, så man kan hoppa in hos dom alla. Fett kul tycker jag. 
 
Nu till något som jag tänkt lite extra på sistone. Eftersom jag är brutal ärlig och säger det man behöver få höra istället för det man vill höra, så är jag den man ringer för att fråga om råd om allt möjligt - alltifrån problem i relationer till livsavgörande val. Det spelar ingen roll hur vår relation ser ut, är man den som gjort bort sig så får man veta det och exakt hur man gjort det. Och ta mig på ordet när jag säger att jag både sett och hört det mesta. Saker man inte ens kunde föreställa sig. Men detta här tar mig fan priset. Man vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta. Komedi på hög nivå. Det är sant det man säger: att välja sin partner är också att välja sin framtid. Föreställ er någon som har alla förutsättningar till ett bra liv. Men så gifter den sig med en bortskämd självisk utnyttjare av rang. Äktenskapet slutar i skilsmässa med tre gemensamma barn. Kvar sitter man där med ingenting, helt ruinerad och självförtroende är körd i botten. Något som till stor del beror på en själv men även på utnyttjaren som sugit ut allt man byggt upp. När man är den som står på allting, och saker och ting börjar kollapsa. Helt plötsligt gäller inte den där "i nöd och lust" som någon hade så bråttom att säga. Utnyttjaren bedrar en, fler än en gång dessutom. Som om det inte vore nog blev dessutom på smällen med en av dom. Ett barn man idag till och med kan hämta på dagis och passa. med en av dom. Det jag inte kan begripa hur många gånger jag än vänder upp och ner hela grejen är hur ett sånt här litet helvete till exfru kan ha en lindad runt sitt lilla finger. Hur man ständigt ens kan springa ärenden för någon som gjort en så illa? Bara för man olyckligt nog råkar ha barn tillsammans?


Kan konstigt nog ibland förstå henne. Han är så otroligt naiv och korkad som har tillåtit och tillåter henne att använda och utnyttja honom, så det är självklart att hon fortsätter att ta för sig. Och det bästa, hör och häpna. Det ska vara någon som spenderar en hel del tid i kyrkan. Det här förstärkar bara min teori, att många som låtsas vara superkristna har inget i det heliga huset med att göra, de är bara där för att skvallra och fylla på bänkarna. Vetefan vilken Gud hon ber till, men hon måste nog ta en titt på den där bibeln igen. Den människa har inget som helst moral. ''Kan du swisha mig... kan du hämta (ungen hon fick genom att sära benen för någon annan när hon fortfarande var gift) kan du hämta ut mitt paket, kan du göra min skoluppgift... och listan fortsätter'' och så korkad som han är, gör han ju det såklart. Nästan så man vill svara till människan att hon kan sticka och brinna nånstans där solen inte lyser. Jag svär på Gud, om han skulle vinna tex på lotto eller liknande så skulle hon vara den första som skulle komma springandes. Ingen som helst skam i kroppen där inte. Hela beteende är så vidrigt att jag inte finner några ord. Och han får man ju bara lust att slå in lite vett i skallen på människan. En korkade man får man leta efter. Jag är nästan helt övertygad om att hon har en hållhake på honom. Kanske något han gjort eller så, men något är det definitivt. För så jävla korkad kan man väl inte vara?

.... Eller så låter man utbrändhet vara en påminnelse om att det är livsviktigt att kunna ta det lugnt emellanåt. Som en hårt arbetande människa är det ord jag ständigt påminner mig själv om. Och jag tycker faktiskt att jag är rätt bra på att ta vara på och njuta av livet i den mån jag kan. Denna vecka har varit fullspäckat av jobb - i måndags, onsdags och i  fredags jobbade jag kl 10-19 på en arbetsplats, i tisdags kl 6 - 14:15 samt torsdags kl 14:15 - 22:45 på en annan, och så idag samt imon kl 7-22 på en tredje som inom kort blir till "min gamla arbetsplats". På måndag är jag tillbaka till den första kl 10 -19, sedan är det tänkt att jag ska ta det lugnt resten av veckan. Har jag lust så blir det även lite plugg. Dock är det positiva att jag nu framöver kommer knappt att jobba på helgerna, något jag gjort typ varenda helg och gör knappt numera. Just i helgen kände jag verkligen inget lust att jobba samtidigt som jag såg fram emot att träffa alla, dessutom var passen bokad långt innan så det var liksom bara att bita ihop. Och med tanke på att jag överhuvudtaget inte alls behöver stressa på dom nya arbetsplatsen, faktiskt så lugnt att ibland känns ett arbetspass som ett helt livstid haha. Dock bara om man tänker på tiden, är man inne i arbetet som jag brukar vara så upplevs tiden gå snabbare. Så det är ingen fara. 
 
L jublar över beslutet då det innebär att jag får mer tid för honom som den fästing han är, och jag kommer även att kunna börja närvara på tösens ishockey. Är så jäkla frusen av mig så det har faktiskt varit skönt att slippa vara den som tar med henne dit varje lördag. Och jag lär fortsätta undvika att åka dit men då och då får man offra sig, blir faktiskt stolt över att få se henne åka dom få gångerna jag är där. Däremot kommer vi nog kunna ha våra mamma/dotter häng lite oftare. Oh alltså det finns sååå mycket jag vill göra, så många platser jag vill se och sååå otroligt mycket jag vill hinna uppleva under min lånade tid här på jorden. Och för att kunna göra allt det där krävs det ju att en jobbar rätt hårt, något jag inte har något emot, tvärtom. Bara jag inte glömmer att varva ner och ta väl hand om mig själv så ska det nog gå hur bra som helst.
 
Apropå att varva ner så höll jag idag på att kolla på min och N årliga resa. Vet inte riktigt vart vi ska nästa år. Kan sakna tiden man bara kunde resa sådär, nu måste jag ju anpassa mig efter hennes skollov. Vi lär nog ta resan nån gång där efter sommaren strax innan hon fyller eller så siktar vi på höstlovet. Själv lär jag dra iväg långt innan dess. Vi pratade om att ta en weekend och fira det nya året utomlands L och jag, men jag vill nog hellre ge oss en hel vecka i värmen där kring alla hjärtans dag. Vi må ses jämt då han på sistone sover över flera dagar i veckan, men ändå så umgås vi knappt. Det har varit en massa jobb för min del att tiden inte riktigt funnits där. Så känner mig väldigt angelägen att ge oss denna resa.