Inne på andra veckan där man är helt ensam med ungen. Visste ju att den här tiden var på väg och det var bland annat därför jag verkligen ville hinna fixa körkortet (ett jävla fiasko blev det, kan skriva mer om det i ett annat inlägg) så allting blir mindre stressigt. Men jag var verkligen inte förberedd att det skulle ske vid den här tidpunkten, fanskapet bara släppte bomben sådär. Fick ju smått panik för jag får absolut inte känna mig instängd, kan inte funka normal då. Det går liksom bara inte. Jag blir helt tokig, sönderstressad och får jävligt svårt att varva ner eller att andas överhuvudtaget. Måste får vara ensam, helt för mig själv när jag känner att det behövs. Det är väldigt viktigt för mig. Så ni kan ni tanka er hur stressad jag började känna mig. Istället för att få värsta paniken försökte jag ta det så lugnt jag bara kunde och gjorde det bästa utav situationen. Med hjälp av brorsan och min killkompis så gick det hur bra som helst. Fast nu har ju människan börjat (tror jag) ta sitt förnuft till fånga. Men man vet ju aldrig!
 
Förra fredag bakade N och jag en banankaka till efterrätt. Bilden gör den verkligen inte rättvisa, men asgod var den. Tog med mig resten till jobbet i lördags och det gick åt som smör. Receptet efterfrågades och många tyckte det var synd att jag inte hade bakat två hehe. 
Trots avsaknad av energi och inspiration har det här med matlagning blivit roligare då vi hjälps åt och gjort det till vår ”grej”.
 Efter att ha varit hemma sedan måndags var det dags att jobba kväll idag. Vi gjorde iordning matlådor. Haha gissa vilken som är min?! Man är aldrig för gammal för söta saker.
På väg till tunnelbanan….
 Väntar på tunnelbanan…

Vi kom hem för lite över en timme sedan. Hon sover och jag ska väl också ta och göra. Är så glad och tacksam över att ha min bror och killkompis just nu. Och dessutom är N så hjälpsam, omtänksam och snäll. Har ju förklarat allting till henne och är så ärlig som det bara går så hon är medveten av vad som händer samt varför det blivit såhär. Hon förstår nog att vi bara har varandra nu och det gäller att hjälpas åt och göra det bästa utav situationen.

Yes I’m back. Wow ibland så kan man knappt tro att vissa saker håller på att hända. But they still got nothing on me. Jämfört med förra veckan som stressat sönder mig så är denna relativt lugn – so far. N och jag har bara tagit det lugnt, förutom några promenader så har vi hållit oss hemma, vädret har ju inte heller varit det bästa. 
Det blev en sen frukost idag då vi (läs jag) valde att ta en liten sovmorgon.
Vattenmelon till frukost och som ”tilltugg” på kvällen har blivit vår grej.
 
Nu ska jag hinna ringa ett par samtal, städa undan lite, laga en snabb lunch till N innan vi åker och möter brorsan som N ska vara med medans jag ska iväg och jobba kväll.