När jag tidigare skrev att jag hoppades kunna hinna med en weekendresa innan N och jag drar på charter nån gång på hösten, så hade jag tänkt att jag skulle överraska min syster som pluggar i Ukraina. Något jag fortfarande lär komma att göra. Min resfeber verkar dock ha smittat av sig till L som nu gett mig en weekendresa i födelsedagspresent. Vi reser om mindre än tre veckor och det bär av till den polska pärlan Gdansk och badorten sopot som ligger i Gdańskbukten. Vi reser veckan som jag fyller år men hinner komma tillbaka ett par dagar innan jag fyller. Firar ju sällan mina födelsedagar så dagen i ära lär vi väl bara ta det lugnt. 
Vi kommer att bo i detta lyxiga fyrstjärninga hotell som ligger vid stranden. Och ha antingen en terass eller balkong, som förhoppningsvis har utsikt över stranden, det var lite oklart.
Något jag diggade med hotellet är takpoolen som vi knappt lär komma att nyttja, då det är en säsongsöppen pool. Men dom har inomhuspooler, ångbad, bastu m.m så det gör nog inte så mycket ändå. 
 
Annars så är jag hemma idag och har mer eller mindre precis klivit ur sängen. Dricker nu min ingefära te (varmt vatten med massor av riven ingefära och vitlök, samt en matsked av msm) och så hörs avslappnande Feng Shui musik i bakgrunden. Hade även tänkt hinna med åtminstone en halvtimmes meditation (och kanske lite yoga) innan N kommer hem.
Det är mycket nu jobbmässigt - jobbar i stort sett varje dag veckan ut. Trots kylan så är det otroligt skönt när solen tittar fram. Redan vid 7 tiden åkte brillorna fram, dessutom fick jag sluta en timme tidigare så jag blev ännu gladare.
Möte då upp L för lite middag på Jensen - bakad potatis, oxfilé med pepparsås och creme fraiche blev det för min del. Efter maten gick vi raka vägen till biograf Skandia där moviezine hade en förhandsvisning av filmen ' midnight sun'.

Om filmen: ''17-åriga Katie har levt ett skyddat liv sen barndomen. Hon är begränsad till sitt hem på dagarna då hon lider av en sjukdom som gör att minsta lilla solljus är dödligt för henne. Ödet ingriper när hon möter Charlie och de inleder en sommarromans.''
 
Jag gillade filmen skarpt. Den påminde mig lite om filmen ' förr eller senare exploderar jag' även om den riktigt inte höll samma mått. Både filmerna har liknande handling, och är otroligt sorgliga och vackra på samma gång. Midnight sun är en dramatisk kärleksfilm som bygger på att man ska ta tillvara på livet, även när det känns som tyngst. Jag kan varmt rekommendera filmen, den lämnar ingen oberörd. Filmen kommer ut på bio den 28 mars och är 1 tim och 32 min lång.
Tanken var ju att jag denna vecka endast skulle jobbat två dagar - tisdag och fredag. Men hamnade ändå på mitt favvoställe i onsdags och jobbade då kl 8 -19 samt tackade jag till ett eventuellt övertid till kl 22. När jag vid  19 tiden fick chansen att backa så tog jag den. Till min förvåning var dessutom L som skulle köra hem mig, redan vid parkeringen utanför och jag skulle jobba kl 10 - 19 dagen efter så det kändes rätt att ångra mig och sticka hem. Hade inte jobbat där på ett tag så det kändes jätteroligt att vara tillbaka. Jag verkligen trivs där, inte bara över det faktum att dom är så måna om sina anställda men att det är en sån jäkla positiv energi därinne.
 
Det är till 95% procent killar som jobbar där, haha brukar skoja om att det är som en enda stor buffé utav dom - man hittar allt ifrån den ljusaste till den mörkaste, vältränad till otränad, långt hår till inget hår alls, och så vidare. Det har även kommit till min kännedom att dom allra flesta därinne tycker att min dialekt är så sexigt. Förut så förstod jag tex inte varför en av mina närmaste chefer alltid ler sådär fånigt varför gång vi konverserar. Kom inte riktigt ihåg vad jag babblade om i onsdags men så log han sådär igen och ba ''fan vad jag älskar din dialekt'' och jag kom på mig själv med att omedveten stärka till dialekten en aning haha. Nej jag verkligen tycker om att jobba där. I fredags var jag tillbaka på ett annat ställe som jag även kommer att jobba på i princip hela nästa vecka.
 
Nu denna helg är jag på utbildning i en organisation som jag kommer att engagera mig i nu framöver. I grund och botten så brinner jag verkligen för att hjälpa människor på alla sätt jag kan och har ju volontärat en del. Hjälp till självhjälp, att förstärka andras självkänsla, att inse sitt värde, att våga ta plats, att gå sin egen väg och aldrig be om ursäkt för den man är, det är ju liksom mitt område, det är vad jag brinner för. Att vi är så mycket mer än dessa etiketter som samhället ständigt vill sätta på oss. Fokuset ligger främst på psykiskt ohälsa, hederskultur och att utmana normer. Det var en både meningsfullt och lärorik dag, och att få träffa andra som är trötta på det här och verkligen vill göra något åt saken, det är något som ger mig hopp. Kommer personligen att bidra genom att vara aktiv i chattjouren samt vara en alternativ vuxen åt en ungdom som man tar under sina vingar och får finnas där för.
 
Psykisk ohälsas utveckling i samhället tycker jag är skrämmande och det känns väldigt viktigt att man redan i ung ålder får förebilder där man får lära sig sunda värderingar, samt att älska sig själv precis såsom man är. Det är enligt mig grunden till det mesta. För den sekunden man lärt sig att älska sig själv och att man är värd det bästa, desto mindre troligt blir det att man ger in sig i dåliga och självdestruktiva relationer, man lär sig även att ställa krav och gå ifrån allt det som går emot ens principer. Än viktigare så blir du en starkare individ som vågar att försvara dina rättigheter även om det så skulle innebära att du står där ensam. 
 
 Bild på mig och tösen min från 2015
 
Det här är basic saker som jag uppfostrar min lilla tös med, bara idag innan hon drog till ishockeyskolan (som förövrigt var sista gången för denna gång) så hade vi en liten konversation där jag poängterade det här. Att den viktigaste människa i hennes liv är hon själv. På samma sätt som jag är den viktigaste i mitt liv, mitt barn är inte mitt liv - utan hon är en del utav det.
 
Den enda människa som vi måste stå ut med livet ut är ju oss själva, när livet skiter sig och alla andra sviker så står vi ju där ensamma. Dessutom så föds vi ensamma och dör ensamma. Så man kan helt enkelt inte ge något man själv inte har. Ett barn, en partner, en förälder eller kompis ska aldrig vara grunden till ens lycka, dessutom blir det en falsk sådan, det kommer alltid finnas en tomhet som vi ständigt kommer vilja fylla. Lyckan är något vi måste hitta på egen hand och det inom oss själva, när jag är glad och lycklig så smittar det av sig i min omgivning, jag kommer då att kunna bli en bättre mor, syster, dotter, kompis, partner osv