Till vänster en höggravid moi för 10 år sen. Jag hade dessutom precis flyttat och ca 2 veckor efter det föddes N i vecka 37 + 3 dagar, 2 veckor tidigare än det beräknade förlossningsdatumet och vägde 2860 g vid födseln. Bilden till höger tror jag togs av S, minns jag rätt så hade vi precis varit på ett event. Jag träffade S i slutet av år 2011 på några event, minns att jag tyckte det var kul att se en annan svart människa där då jag brukade vara den enda haha. Nyåret 2012 tog hon med mig ut, det var första gången jag någonsin gick ut på klubb haha, sen dess började vi hänga hela tiden. Vi hade även en intensiv period där vi var ute varje helg, ibland hade det bockas en del event under dagen. Och Gud så många event vi varit på tillsammans alla tre, N sov alltid i vagnen, eller så skulle det bäras jämt.
Jag har verkligen njutit av N's första år - i alla fall fram till 2-årsåret, efter det gullar jag inte längre med en haha. Det enda jag stundvis tyckte var jobbigt är att ungen vägrade napp, använde mina bröst som det och var en riktig fästing, som ständigt skulle bäras runt. Eftersom jag knappt var en närhetsmänniska så fann jag det fett jobbigt när N efter att ha kommit hem från förlossningen sov på mig som på första bilden i collaget i en HEL månad - så fort man la henne i hennes säng tog det hus i helvete, inte ens att ligga bredvid dög för henne. Efter en månad fick jag nog och ungen fick minsann lära sig att mamman också kan vara en envis jäkel.
 
Tror nog jag startade det hela när jag på sjukhuset lät henne sova på min bröstkorg, så hon blev ju van med det. Enligt min mor är det karma då även jag var likadant som barn och skulle ständigt bäras runt. Ni skulle höra när min mormor berättar om mig, hon och dom äldre i familjen kallar mig för ''au dos'' som betyder ungefär ''på ryggen''. Jag är född i huvudstaden Brazzaville, men när jag var liten åkte morsan till byn på en begravning och tog med mig, och vad jag förstått så lämnade hon mig där ett tag med min mormor som inte kunde franska. Jag skrek och grät för allt jag var värt - au dos, au dos, au dos. Men mormor förstod ju inte, alltså man döör av garv när man hör henne berätta hur hon försökte med allting och började bli förbannad (kan tänka mig att jag fick en eller två smällar) när någon som kunde franska dök upp och förklarade för henne vad det betyder, så fort hon satte mig på sin rygg så slutade jag gråta haha. Så jag var en sån där ungjävel som ständigt skulle bäras på rygg. Men till skillnad från N var jag nöjd så länge någon bar mig. Den här gången tänker jag inte ens lyfta upp ungen från den där rullande vagnen eller vad det nu heter, på förlossningen... hell no!
 
En fråga som jag fått en hel del på senaste är: ''vad säger N om att hon snart inte är det enda barnet längre?'' Hon var hemma dagen jag plussade och gick fram och tillbaka i lägenheten när jag inte fick ihop datumet, samtidigt var jag i tel med morsan så hon fick ju veta det med detsamma. Reaktionen från henne har tidigare varit upp och ner, när hon varit sur på mig har hon bland annat uttryckt att hon minsann inte alls tänker röra bebisen och denna absolut inte var välkommen in i  hennes rum. Varpå jag påtalade att vi nog hunnit flytta innan bebisens ankomst och att hon absolut inte alls ska behöva dela rum. När hon inte var sur så var hon extra snäll och hjälpsam mot mig. Men sedan jag kom hem med ultraljudsbilder har hon varit väldigt omhändertagande och ständigt pratar om bebisen, hon till och med läser för den ibland. Jag tror att det liksom för mig blev mer verklig för henne. I söndags på morsdagen fick jag en blomma i kruka och min favoritchoklad, en mellan stor ferrero rocher, som hon köpte med sina sparpengar. Sen sa hon att hon inte köpte den största för hon sparar för att köpa något till bebisen när vi får veta könet. Då sa jag att det kunde vara en lucka till bebisens första paketkalender. Hehe ja har redan skrivit ner årets, blir ju alltid lite ändringar här och där, men skönt att ha det nerskrivet. Blev verkligen rörd och jag är helt övertygad om att hon kommer bli en fantastisk underbar storasyster.
 
Fördelen jag ser är att N har haft mig för sig själv i hela 10 år, hon och jag har fått varit med om väldigt mycket, massa äventyrer har vi upplevt ihop. Hon har liksom verkligen haft sin tid och bebisen kommer även få ha mig för sig själv och ha sin tid, då hon nu är så pass stor. Jag vill dock inte beröva henne det roliga med att befinna sig i hennes ålder, genom att förvandla henne till en mini morsa till den kommande ungen. Jag är inte ett fan av sånt där, och vill undvika det till varje pris. Blir ju såklart glad om hon ibland vill passa ungen, om jag tex ska laga mat, ta ett bad och liknande, men det är något jag vill ska ske helt och hållet på hennes villkor. Det ska liksom bli en rolig och givande upplevelse att få bli en storasyster. Än så länge verkar hon lika förväntansfull som jag över denna ''främling'' som ska med i vårt lilla gäng. Väduren, lejonet och skytten på äventyr, vad kan gå fel? Förutom när det tar hus i helvete alltså... lol.
Så många event N hängt med på och så mycket barnsaker man fått. Alltså goodiebagen back in the days, där snackar vi välfyllda - det var tider det. Det var så nytt, och butikerna tömdes ju när storbloggarna länkade/ tipsade om produkterna, att jag tror det var anledningen till att många företag verkligen gav bort en massa. På bilden här var första gången jag sov borta från N, var på en gala med hotellövernattning och med mig hem följde tre stora välfyllda goodiebag. Fick även uppleva smärtan med mjölkstockning.
Goodiebagen från ett VIP-event när Crocs öppnade deras första butik i Stockholm. Jag vann även cykeln från tävlingen den dagen. Som sagt det var tider det hehe. N har verkligen haft en händelserik småbarnsår, synd bara att hon inte kommer ihåg den tiden. Hursom så ser jag fram emot det första tiden med eldplutten, funderar fortfarande på att få bo på klostret under ett par veckor/månader, men tvivlar på att så pass småbarn är välkomna. Kanske om man är 5 år, ska kolla upp det, det hade varit helt underbart om eldplutten fick lära sig meditation och att harmonisera hjärtat och hjärnan i så pass ung ålder av mästarna själva. 
 
Hursom så blir det kul att fortsätta utforska världen med en till ombord, är mer än redo för detta äventyr som väntar på oss.