Hello you!! Long time no see! Jag har typ haft semester på semester men jobbade 7-22 förra helgen, sen dess har jag bara tagit det lugnt, netflix and chill och så blev jag bjuden på en god gryta igår av L, diskussioner om trubbeln i paradiset, en del krav ställda, löften om bestående förändringar, stridsyxan begraven, het försoningsex, början av ett nytt fräsch kapitel.
I samarbete med Nonstop entertainment bjöd Erwik Communication till en förhandsvisning av filmen 'Withney' som handlar om artisten Whitney Houston. Så runt 18 tiden idag befann jag mig inne i biograf Skandia av såg denna gripande dokumentären.
 
Om filmen: '' I denna dokumentär om Whitney Houston bidrar hennes familj, vänner och samarbetspartners till ett generöst och intimt porträtt av en världsstjärna som levde ett stort, men för kort, liv. "Whitney" innehåller ljud- och videomaterial från hennes karriär som aldrig förut visats, och tar ett gripande och hudnära perspektiv som kommer att omdefiniera hur vi minns en av musikhistoriens största.'' 
 
Denna dokumentär tyckte jag var otroligt gripande, sorglig, tragisk och intressant. Det var en jättefin hyllning och samtidigt ett försök att ge oss en inblick i hennes liv bakom kulisserna. Vilket regissören verkligen lyckades med. Jag visste tex inte att filmen ''Bodyguard'' som hon medverkande i hade gjort en så stor historisk intryck - och då främst i Sydafrika med deras apartheid historia. Det var nämligen första gången som en svart kvinna gjorde en klassisk hollywood kyss med en vit man.
 
Men om det är något denna tragiska dokumentär lär ut är den enorma baksidan av kändiskapet. Men än viktigast hur livsviktigt det är att omge sig av människor som verkligen bryr sig om den människa man är, bakom berömmelsen och alla pengarna. Inte minst när det gäller valet av ens livspartner, här spelar det ju ingen roll om man är känd, är snuskrik eller inte. En dålig och självisk partner kan både ruinera, förgöra en och vara vägen till ens undergång. Men att även vi fansen men framförallt manager har ett ansvar och att hälsan alltid ska vara viktigare än pengar, alltid. Sen är det ju också så att man inte kan hjälpa någon som inte är beredd att hjälpa sig själv. När hon väl kom till den insikten och var redo, så var det tyvärr alldeles för sent. En sån talang, jävligt tragiskt. Dokumentären har biopremiär imon, och den tycker jag verkligen att varenda en ska ta och se - rekommenderas starkt.
 
Efter en lång arbetspass ligger jag nu i min sköna säng framför Kunskapskanalen och väntar otåligt på maten som L lagat. Sen ska veckan avrundas. Det har varit en bra sådan. Fredagen var epic - det finns bara ett ord som kan beskriva den dagen och det är 'wow'. Det började med att jag fick ett spontant besök av några tonårskompisar jag hade när jag bodde hemma i Småland. Det var så himla skojigt att få träffas igen efter så lång tid. Ändå så var vi så avslappnade att det kändes som om det bara var igår senast vi sågs.
 
På eftermiddagen åkte jag upp till Stockholm för lite kvalitetstid med L. Vi skulle på bio och se senaste nyheten från Marvel, 'Avengers - Infinity war'. Men vägen dit var otroligt krångligt, långa köer och förseningar i trafiken. Dessutom krånglade sf då jag försökte skaffa biljetterna till filmen. Det slutade med att vi gick till närmaste biograf för att boka filmen till den tänkta biografen. L ville verkligen uppleva IMAX och dom gick bara kl 17:30 och nån gång vid 21 och klockan var redan 17. Salongen var nästan fullbokad och dom enda platserna som fanns kvar var på första raden, vilket jag hatar, men tänkte ge det en chans. När vi väl anlände på salongen så upplevde jag att det var skitjobbigt att sitta så pass nära, särskilt när filmen var i 3D. Såg knappt något och det kändes som att jag antingen fick välja att läsa undertexten eller försöka koncentrera mig på skärmen, för att få nån slags helhetsbild. Sa till L att jag skulle upp och sätta mig i trappan, han följde med och Gud vilken skillnad det blev. Skiten hade ju kostat oss hela 430 kr så fan heller att jag skulle behöva se om den igen på bio. Dock var det värt varenda krona. Salongen var fullsatt och jag gissar på att dom flesta i publiken var fans. Alltså varje gång en superhjälte gjorde entré så applåderades det som fan. Haha till och med jag joinade och jublade, haha L log varje gång och trodde väl att jag hade gått och blivit galen - alltså lite mer än vanligt så att säga haha.
 
Vilken entusiastisk publik, det bara smet av sig till mig. Det häpnadsväckande var ändå det som hände efter att filmen "tog slut". Även om det inte sker så ofta numera så är jag en riktigt van biobesökare och går på bio fleeera gånger, men jag har då aldrig varit med om att alla i publiken sitter kvar när eftertexterna börjar. L stod upp och var på väg att börja gå, petade lätt på honom och pekade på publiken, det var som om alla hade blivit förlamande. Eftertexterna tycktes aldrig ta slut, tror det visades i mer än 5 minuter. Efter ett tog började några gå men 98% satt kvar. Att se alla dessa namn som aldrig tycktes ta slut fick mig att verkligen se storheten i filmen, när så pass många jobbade med den. Och precis när vi trodde att det kom till sitt slut då började en ny kort scen, som satte igång publiken. Det jublades och visslades och det var då folk började med att röra på sig. 
 
Och jag bara stod där och ba: 'wow det där var mäktigt'. Jag älskar fantasifilmer blandat med action och just såna här filmer anser jag ska ses på bio och helst då i 3D för bästa upplevelse. Men fredagens med IMAX var pricken över i:et .... bioduken är ju från golvet till taket, sida till sida, värsta bildkvalitet och ljudet ska vi inte ens tala om. Det här var min andra gång, sist var Logan - The Wolwerine och damn. Det må kosta mycket mer men det är värt vartenda krona. Nu väntar vi med spänning på andra delen. Förhoppningsvis kommer publiken vara lika fantastiskt. Nää det var verkligen en bioupplevelse utöver det vanliga. Dagen avslutades sedan med restaurangbesök och en skön massage hemma.
I söndags var det barnens biodag. Jag var tidigt ute och bokade biljetterna fleeera dagar i förväg, till den där mästerdetektiv filmen. Namnet lät ju så cool. Några timmar efter att jag bokat och betalat så råkar jag på fejan läsa delar av en recension som totalsågade filmen. Tänkte ääh det är bara barn ju. Söndagen kom, N och jag åkte och hämtade två utav M's ungar. Så fort vi anlände på heron city ser jag filmens trailer. Vad i helvete utbrister jag... följt utav 'herregud' som tydligen är mitt favoritord. N har gått på bio sedan hon var 2 år och är rätt kräsen ibland. Även M är en van biobesökare och lilla N är även han rätt hård, stod där med tre kräsna ungar och tänkte att den filmen lär inte gå hem alls. De var dessutom inte imponerade av trailern som visades på skärmen. Förklarade och lovade dom en ny biodag om vi inte skulle få möjlighet att byta. Men som tur var så fick jag göra återköp och köpte biljetterna till Coco istället. Gillade filmen skarp, kom ju lägligt nu när man själv är i en fas där det pratas mycket död, eventuellt livet efter det, universum, galaxer och allt skit som rör sig i min hjärna. Det var smått sorligt men vackert. Men lilla N dissade den ändå, eller ja han kunde inte riktigt bestämma sig. Barn i allmänhet tycker jag ju är plågsam jobbiga med trutar som inte kan hålla tyst (ingen barnkär här inte) men lilla N diggar jag, han är så rolig att jag undrar vart han får allting ifrån.
När jag lämnade över dom hemma så sa jag till M: vilka plånboksvänliga barn du har, haha försökte få ungarna att äta en ordentligt maträtt, stod till och med utanför pizza hut och försökte locka med pizza. Men tihi fick jag, det var McDonald's som gällde. Dom fick alla sina happymeal och blev överdriven glada över leksakerna i dom. Själv njöt jag av en thairätt med biff och ingefära.