Den 13:e efter att ha uppdaterad bloggen, så lät jag uppdatera datorn. Dagen efter, alltså i torsdags kommer jag hem från jobbet efter att ha hämtat N i skolan. Sitter sedan på toa smått irriterad och på väg att bli riktigt förbannad, när ungen sätter igång datorn och ropar på mig samtidigt som hon läser högt det som står på skärmen. Jag kommer, tittar och tycker att det ser väldigt märkligt ut, läser texten, loggar ut och in igen. Men det såg fortfarande likadant ut och det var då jag insåg att ALLTING var borta, bilder, filer, skoluppgifter, ja alltså hela kitet. Jag undvek att panika och höll mig ovanligt lugn, samtidigt som jag under flera dagar framöver läste runt på nätet, försökte både avinstallera uppdateringen och återställa den senaste versionen av windows, startade om datorn flera gånger - nääh tihii fick jag. Jag gav upp och tänkte lämna in den för reparation. I måndags efter min kvällsmeditation får jag plötsligt för mig att försöka få ordning på datorn en sista gång innan den lämnas in. Och se på fan, att jag fann bilderna på onedrive och det verkar som att allting är kvar på datorn men att man måste söka efter det. Vissa filer minns man ju knappt namnen på. Men aja...

 

För övrigt så kände jag mig så löjligt tacksam i söndags. Hade nämligen en föredetta kollega som kom förbi och hämtade några möbler från mitt förråd och äntligen kunde jag få komma in, det gick inte alls förut. Det är så sanslöst hur mycket man hinner samla på sig, har fortfarande en hel del saker kvar där, men nu har jag åtminstone tillräckligt med plats att ställa sommardäcken på.