Vi har visst gått in i en ny vecka som nu snart lider mot sitt slut. Eftersom jag tydligen verkar vara för lat för att släpa med mig mitt svarta arsle till gymmet, har jag istället kört med yoga för fulla muggar här hemma. Har även mediterat en hel del, vilket jag inte hade gjort på ett tag.Testade till och med en ny andningsmetod som jag nästan fick syrebrist av, hittade dock en liknande som var enklare och kändes rogivande, så den metoden har jag kört med. Förutom det har jag även läst mina böcker som jag började med för snart en månad sen. Det är totalt 34 e-böcker (på engelska) och jag är inne på bok nr 10 som jag planerar att ha läst färdigt ikväll. 

 

Häromdagen hade jag en intressant konversation med en vän som undrade varför mitt företags facebook och instagram inte uppdaterats än där jag ändrat den nya inriktningen, när är det jag ska få mitt certifikat för att hon så gärna vill ha hjälp med inredningen nu. Jag har ett steg kvar och jag sa att hon inte behövde vänta på allt det där för att kunna få hjälp, för jag hjälper mer än gärna till när hon är redo. Saken är den att istället för sitta där och plugga 3D programmet sketchUp som jag kommer att jobba med, så läser jag mina böcker. Det känns viktigast för tillfället. Och det är inte vilka böcker som helst. Jag har tidigare i år skrivit att detta år är året då jag sår frö till det liv jag verkligen vill leva och anser mig vara värdig. Och det är ett liv helt på mina villkor.

 

Det många runtomkring inte riktigt förstår, förutom S då, är hur jag kan ta det så lugnt i nästan alla plan i mitt liv och det oberoende av hur det går. Jag liksom som jag beskrev i mitt förra inlägg, känner mig så fullkomlig hel och omhändertagen att jag inte känner att jag behöver oroa mig för något för det finns inget att oroa sig över, allting går precis som det ska. Det enda plan där jag haft lite svårt att ha den inställningen är i mitt förhållande. L har velat ha mig sååå jäkla länge. Att nu när jag sedan ett par månader tillbaka äntligen utvecklade dom starka känslorna som han så länge drömde om att jag skulle ha, började intressant nog människan att ta mig för givet. Det känns som om jag matat den människans ego att han inte längre vet hur jorden ser ut. Det roliga är att även jag har ett rätt stort ego men jag står tamigfan med både fötterna stadigt på jorden, och i en relation är det nästintill omöjligt att finna, av den enkla anledningen att jag värdesätter min partner högre än mitt ego. Men jag har kommit till den punkten där jag är trött på att vara trött på att ständigt prata lungorna ur mig. Där varje ''prata ut'' stunder inte leder nångonstans. Det är istället meningslösa ursäkter, för att sedan knappt en dag efter få samma händelse som man pratat ut om. Mitt tålamod är helt slut. Jag älskar då alldeles för högt för att älska fel och min kärlek är för värdefull för att fortsätta ge det till någon som inte uppskattar den. Med det sagt så är jag redo att ge upp oss och släppa taget helt och hållet. Vissa saker är bara rent sunt förnuft och kan inte gömmas bakom en diagnos.

 

För att återgå till ämnet. Jag må ha valt att knappt jobba i år, men det andra inte ser för att det inte syns utanpå, är att jag faktiskt jobbat hårt, riktigt hårt med mitt inre. Livet är ingen tävling, allting som finns har alltid funnits och kommer att finnas kvar, så det finns ingen anledning att påskynda sig igenom det utan att ha byggt upp sitt inre. Så det jag håller på med just nu, är att bygga upp en stark inre kompass som kommer att hjälpa mig att navigera mig igenom allting, både mot fram och motgånger. När man väl kommit dit, så finns det inget som livet kommer kasta på en som man inte kommer kunna att hantera, och det gladeligen oavsett vad det nu är.

 

Det är skrämmande ledsamt och hjärtskärande hur många utav oss vars enda syfte är att bli rika och kända. Men sen då??! Vad händer sen när du väl är rik och känd? Det är en fråga många knappt frågar sig själv. Man bokstavligen bränner ut sig själv i jakten att nå toppen, man jagar med näbbar och klor efter följare på både instagram, facebook och läsare på bloggen . När man väl uppnåt allt det där, så inser man att det fortfarande saknas något. Det utvecklas missbruk efter missbruk av alla slag för att fylla ett hål som man upptäcker verkar omöjligt att fylla. Psykisk ohälsa blir allt vanligare och vanligare, psykvården är under all kritik, men allt det där är bara symptom. Vi både pratar om och dämpar enbart symptomen. Medan det största problemet ligger inom oss själva.

 

Jag anser mig själv vara värd allt det goda som livet har att erbjuda. Det finns alltså enligt mig en massa saker i vår underbara värld som jag så gärna vill uppleva. För att kunna göra det måste jag därför ha ett överflöd av det som skulle göra det möjligt för mig att uppleva allt det där - och det är pengar. Jag vill alltså ha ett överflöd av pengar. Men, och ja det finns ett stort MEN. Pengar är INTE lika med lycka, det är däremot ett verktyg som hjälper till att uppleva allt det där som kan tänkas göra en lycklig, vilket oftas är oförglömliga minnen, det kan pengar hjälpa till med. Så det är ett verktyg, inget annat. Verklig lycka hittar man inom sig själv.

 

Börja med att bygga upp en stark inre kompass och när du är färdigt så kommer allt det du vill ha och jagar nu, att jaga dig istället. Och eftersom du nu är stark inuti så kommer du att både kunna hantera toppen och faktiskt stanna där eller klättra ännu högre om du nu så önskar det. Att fler och fler tar livet av sig beror oftas på det där, man hamnar i en sits där ens liv blir allt annat än det man anser sig vara värdig. Och då finns det ingen anledning att fortsätta leva, för det finns då inget syfte. Så skaffa dig ett syfte och bygg upp ditt inre. Bara då kommer du att klara av allting som livet kastar åt dig, för jaa livet kommer att hända. Det händer oss alla!