Det är allmänt känt att giftermål skrämmer skiten ur mig. Och tro inte för en sekund att jag inte vill gifta mig för det. Nej det vill jag konstigt nog, förutsatt att det verkligen känns bra. Och en annan som skrämmer skiten ur mig är min tös. Det är något hon gör. Vi har tidigare pratat om det men jag tror inte riktigt att hon förstod, för häromdagen hände det igen.
Jag har ju delat vardagsrummet och gjort mig ”ett sovrum” där, och hon fick sovrummet. På nätterna och tidig på morgnarna när hon går på toa så brukar hon komma fram till mig medans jag sover och bara står där. Trots att jag sover ganska djup så känner jag alltid ett närvaro – känslan av att någon står där och iakttar mig. När känslan blir allt mer intensiv och vägrar ge med sig, så brukar jag öppna ögonen. Och där står människan böjd mitt framför fejjan på mig och bara glor på mig. Alltså jag bokstavligen blir skräckslagen. Nu har jag ju vant mig så blir inte lika chockad längre, men de allra första gångerna trodde jag verkligen att jag skulle skita ner mig. Det händer ibland att hon börjar smeka mitt ansikte och plötsligt vaknar jag upp och hoppar till. Sist skrek jag rakt ut: ”men herregud människan vill du ta kål på mig eller vad är frågan om?” och då säger ungen ” hej mamma” med ett leende på läpparna. Vi har pratat om det igen men hon bara garvar ihjäl sig när jag säger att jag blir rädd. Man tror ju att det är nåt slags skämt. När jag talade om detta för S då dog hon bara av garv, och visst kanske det låter kul. Men jag kan tala om för er att det är långt ifrån roligt när man väl ligger där. Hon lär ju en vacker dag ge mig en hjärtattack. Någon annan med en unge som håller på såhär? Vad kan det bero på?