Vilken intensiv vecka jag lämnat bakom mig. Jag hade redovisning i kursen: vård och omsorg specialisering, där jag valde att skriva om psykisk ohälsa bland unga. Recenserade boken: ''Vem har sagt något om kärlek? : att bryta sig fri från hedersförtryck.'' Skrev nationella provet i svenska 3 och påbörjade mitt ''examensarbete'' där jag spenderat flera timmar framför SketchUp. Det var en tuff vecka, men jag är ju tuffare, så det fixade jag. I måndags/natten mot tisdag skickade jag in mitt ''examensarbete''. Jag packade ihop snabbt och skyndade mig som bara den, för att hinna med tågresan till Leksand. Oh, snabbare än Usain Bolt hann jag med tåget. 

 

Idag körde jag en PowerPoint-presentation av mitt arbete och blev så himla förvånad över hur lugn jag var. Något som även återspeglades i feedbacken jag fick - att man verkligen såg att jag var trygg i mig själv och mitt arbete. Fick även beröm på mina 3D-bilder, det tyckte jag verkligen var kul att höra, för att jag verkligen har lagt mycket tid på det. Fy fan vad jag är bra!! Check på det! 

En annan som nådde en ny milstolpe är N som bar sitt vita bälte för sista gången. Bilden är från i lördags innan graderingen.

 

Nu har hon ett rött bälte. Jag är så stolt över denna lilla damen, ska jag tala om för er. Numera har hon nästintill enbart A:er på alla prov. Hon påminner väldigt mycket om mig, bland annat: utseendemässigt, och är otrolig begåvad, konstnärlig och självständig. 

 

Imorgon är det sista dagen här i Leksand och det känns så vemodigt. Åh vad jag kommer att sakna att åka hit, och möte med alla dessa kreativa själar jag fått lära känna. Känner mig så fruktansvärt tacksam över att ha haft möjligheten att läsa utbildningen, så tacksam över allt jag fått lära mig och hoppas kunna förvalta den kunskapen väl. Nu blickar jag mot nya äventyr. Fick nyligen veta att jag blivit antagen till utbildningen redovisningsekonom som börjar nu i höst. Men först ska jag ha en välbehövlig semester. Det ni!