Att skämma bort mig själv och andra är bland det bästa jag vet. Jag älskar att förbättra livskvalitet i min vardag genom att sätta guldkant på den, och jag gör det helst med enkla medel. Mat och bak är ett stort intresse hos mig, så jag piffar gärna upp dagarna med lyxiga middagar och saker. Ett intresse jag delvis delat med N, men inte nu längre när hon ''selektiv äter''. En del mat som hon åt tidigare har hon helt plötsligt valt bort, tex: lök, morötter, kyckling - men chicken nuggets och McDonald's hot wings går bra. Förut vägrade hon grytor och såsig mat, men jag började laga det med endast få ingredienser till henne och numera äter hon utan problem. Det är dock väldigt mycket hon inte äter, det mesta utan att ens ha smakat. Och så äter hon väldigt små portioner, förutom när det gäller vissa maträtter, för då äter hon som en häst - det gäller pasta carbonara, potatisbullar med fiskpinnar, lasagne, korv stroganoff, nudlar, laxgryta, billys pizza och några arabiska maträtter. Jag brukar tycka synd om henne som missar så mycket gott, när hon ofta inte ens vill smaka. Även lilla C som äter allt, har börjat spotta ut vissa saker som han tidigare ätit haha. Så dagarna och helgerna när L är här älskar jag verkligen. Det är extra kul att få skämma bort och dela en måltid med en annan person som också uppskattar mat. 

 

Helgen som varit var L här, då är det lyxfrulle som gäller. Jag brukar ge honom sovmorgon, gå upp med C, fixa havregrynsgröt till honom och sätter igång med att baka bröd och duka frukost till L och mig. Det händer att L inte nyttjar sin sovmorgon och håller hellre oss sällskap i köket, det har även hänt att jag gått med på att få sovmorgon, tackar ofta nej när han erbjuder sig att gå upp med lillen. Nu i lördags hade jag fixat hemgjord apelsinjuice och bakade havrefrallor utan vetemjöl till frukosten. Så goda och saftiga frallor (=

Till varmrätten: tagliatelle med riklig med vitlök, champinjoner och soltorkade tomater, toppad med persilja. 

 

Efter maten åt vi lite glass, därefter skjutsade jag honom halvvägs hem och efter det åkte jag vidare för att hämta hem N.

Nu togs bilden i onsdags men i måndags åkte han bil till förskolan. Jag måste vara lättroad för det fick mig att dö av garv när jag talade om det för L, haha det är för att förskolan i princip ligger utanför porten. Det blev så för att vi först fick lämna av N i skolan.

 

För övrigt fortsätter han att växa så det knakar. Jag älskar att hans första ord är tack eller tat som han säger. Jag säger alltid tack eller merci när han ger mig något, och han säger det jämt när han både vill ge mig/ha något. Merci har han däremot inte ens besvärad sig med att försöka uttala - jag antar att ''tack'' känns lättare att säga. Ett tag där grät han när L gav sig av, numera vinkar han glatt hejdå. Jag antar att han nu efter att ha börjat på förskolan, förstått att man faktiskt kommer tillbaka, för han blir ju alltid hämtad liksom.