Fastklistrad i soffan har veckan bjudit på seriemaraton och synen av en sovande C fastklistrad i famnen - han är så där helt fulländad vacker med helt perfekta runda pussvänliga kinder, att jag skulle kunna tänka mig betrakta honom i evigheter. Vi är småförkylda han och jag, att vi i princip inte lämnat hemmet. Även under såna dagar, kan jag inget annat än att känna mig oerhört tacksam över min fridfulla tillvaro, som numera är full av kärlek och omsorg. Alltså ni skulle bara veta hur mycket jag älskar min vardag, åååh... tacksam är bara förnamnet. Och just idag har han förgyllt min helg med att gå, äntligen. N gick ju också vid 10 månader och C har ju varit väldigt tidigt med allting att jag ärlig talat trodde att han skulle gått redan förra månaden. Och andra sidan så älskar han att bli buren och jag har inte direkt haft några poblem med det. Han har nu sedan ett par dagar tagit några steg men just idag så gick han, ååh. 
 
Förra veckan bjöd på en del vardagsäventyr. Jag var på 10-månaderskontroll med C och fick beröm över att ha ett lugnt och tryggt barn. Även om det inte var första gången jag fått höra det (både omgivningen och totala främlingar påpekar det), så var det extrakul att få höra det från just en barnläkare. När vi ändå var där blev han även vaccinerad mot TBC (tuberkulos)... en sjukdom jag som liten blev inlagd på sjukhuset i flera månader. Det känns skönt att nu fått det gjort, med tanke på att jag önskar att få resa jorden runt.
Efter besöket hos bvc blev det en tidigt lunch på Eat by J inne på Telgehuset. 
Några timmar senare, efter att N kommit hem från skolan, åkte jag tillbaka till centrum med både barnen. Det blev fika på Tidermans och shopping på H&M. Det kändes som en supermysigt avslut på dagen. N köpte ett par jeans, hoodies och mjukisbyxor - jaa hösten är här. Ser ni ordentligt på bilden så gömmer hon sig bakom kassen. Haha jag som trodde att det skulle dröja ett par år till, innan den berömda perioden där man inte längre vill fotas, synas eller ens hänga med päronen, men tihi fick jag - vi befinner oss redan där. 
Sträckan mellan Södertälje och Nynäshamn är lite extra vacker så här års. Jag och C åkte den i lördags för att plocka upp F, S och M, och droppa av dom på flygplatsen. Vi hängde med dom ett litet tag, för att därefter åka hem till L där vi spenderade natten.
Sedan i lördags har jag haft F's bil - en Volvo V40. Trots att den har en hel del finesser så saknar jag min MINI One. Det roliga har varit att ha fått köra automat. Rent reflexmässigt vill händerna växla och förvirrad letar foten efter kopplingen som ju lyser med sin frånvaro. Även om det i princip är bara att gasa och bromsa så var jag lite nervös innan - alltså dieselbilar, det är kraftfulla grejer det. 
Helgen innan hade vi en festival i centrum. Här är C redo att hoppa in i bilen för att hinna besöka festivalen på dess sista dag.
Så mycket folk det var där, även N var på plats tillsammans med några av hennes kusiner. Denna åkattraktion gav mig rysningar.
Efter en massa tjat från N smakade jag churros för allra första gången - vilken sockerbomb, herregud! 
Och självklart passade jag på att ''middagsdejta'' med min son vars aptit lyste med sin frånvaro.
En från veckans bildserier där jag larvar mig med några snapfilter. Men nog hade jag rockat looken med ansiktstatueringar.