''20 20 livet är underbart'' har varit mina ledord sedan januari när vi steg in i detta år, långt innan karusellen med den pågående pandemin. Med vetskapen om att det har varit ett riktigt skitår för många så har jag faktiskt utan tvekan haft ett underbart år, med sina prövningar givetvis men sammanfattningsvis ett underbart sådant. Bland det bästa i år har vi resan till Egypten, sista steget i den inre resan, graviditeten och sist men inte minst lilla eldplutten. Jag var inställt på att gå igenom det här på egen hand och jag har verkligen njutit av min graviditet där jag verkligen varit delaktigt i allt som skett med denna fantastiska kropp. Förmodligen har det att göra med min strävan efter att vara helt och hållet närvarande i nuet, något som tagits till nya höjder sedan C föddes. Idag på årets sista dag är N borta, C och jag har haft soffhäng med en massa mys där vi beställt hem orientalisk mat och dansat till Koffi Olomides låtar jag brukade lyssna på när han befann sig i magen min. Det här har varit ett minst sagt oförglömligt år där jag släppt det gamla, omfamnat det nya och på nytt upptäckt vilken enorm styrka jag besitter. Förutom att vinka adjö till detta fina och läroriska år så passar jag även på att hylla min kropp, min styrka och mod, även ett stort tack till min bror F, min svägerska S och till P som kommer att vara en viktig del i eldpluttens liv - ett stort tack från djupet av mitt hjärta. Skål och adjö till 2020, skål och välkommen till 2021!!