Och ett år senare har han nu påbörjat ett nytt kapitel i hans liv. Min lilla pojke, när blev du så stor min älskling?

Vi åkte även iväg och hämtade hem fynden från facebook marketplace. Lyckan när det var två stycken, ååh 🥳. Det var på tiden för C att gå från babyskyddet till en riktig bilbarnstol. Och så får lillasystern med sitta i en likadan stol, efter babyskyddet givetvis.

 

Jag har under flera månader förberett mitt sinne och min kropp för en "lillasyster" till C. Efter en intensiv diskussion, blev det ju klart att vi skulle ha en till, men vi kunde inte riktigt komma överens om tidpunkten. Så envisa både är, verkade inte ens en kompromiss vara möjligt, och jag kände mig frustrerad en period där samtidigt som jag utifrån hans livssituation förstod honom mycket väl. När man har flera barn på heltid, allt strul och Gud vet vad. Dessutom är det ju inget som garanterar honom att inte heller jag blir sådär ansvarslös, dumpar barnen där och bara checkar ut liksom. Trots vetskapen om läget så ville jag ändå ha det jag ville ha och tyckte väl inte riktigt att jag skulle behöva begränsa mig för den delen av hans liv som jag inte har ett skit med att göra. När den andra tog det beslutet var det både välkommet och uppskattat av mig. Idag med allt jag får bevittna är jag tacksam för det, hon gjorde mig nämligen en stor tjänst. Det finns inga positiva aspekter där så jag kunde inte bry mig mindre, det om något gjorde bara att jag ville ha mannen ännu mer 😅. Dessutom hade jag långt innan allt det där redan (2017) både bestämt mig och sagt att jag inte kunde tänka mig dela hem med honom när det kom på tapeten. Men sent ska syndaren vakna, idag genomlider han allt det jag bävade för. But that's none of my business, även om det såklart är fruktansvärt att se, älskar ju trots allt människan liksom. Men i alla fall trots att jag förstod honom väl, tänkte jag bli självisk och hålla fast vid min vilja. Han fick helt enkelt ta ställning till det, eller gå vidare. Kort därefter när det kom på tapeten hade han bestämt sig: att han inte ville förlora mig igen, att han älskar mig väldigt mycket och önskar vara med mig, och om det är vad som krävdes för att förbli ett par, ja då fick det helt enkelt bli så. Och precis när jag mindf*ckad mig färdigt med att bära just en dotter och faktiskt började känna mig redo för det, så släppte han bomben, det var en perfekt tajming måste jag säga - det kändes nästan för bra. Jag känner mig väldigt ödmjuk inför det hela, för ärligt talat så hade jag under inga omständigheter gjort något sånt själv, inte ens för kärlek. Och då utgår jag från alla aspekter av just denna situation, om jag var i hans sits så att säga.

 

Jag och dessa eldtecken, började givetvis planera utifrån det... fick dock påminna mig själv att det är i ovissheten som det allra bästa skapas. Så det får bli hur det blir, jag litar på att min kropp ska vägra släppa fram pojkspermier 😅. Haha L tycker att jag är galen när jag kläcker ur mig sånt, mer galen än vanligt alltså. För tänk om det blir en till pojke... haha helt otänkbar tanke ju!! En dag pratade vi om eventuella namn till det kommande barnet: både två kom på olika namn. Men dagen efter ringde han och ba: Saga. JAA sa jag!!