Drömmen om att skriva klart mina kurser nu när C är ett förskolebarn, känns nu helt plötsligt långt borta. Från att i ett samtal ha sagt att jag var eftertraktad på arbetsmarknaden, tills att jag satt där med hela 4 stycken anställningar i olika branscher gick så snabbt att jag inte ens hann blicka. Grejen är att jag har sån fobi för att binda mig att fastanställning aldrig tidigare tilltalat mig och bara det faktum att jag nu kanske skulle vara tvungen att ha en sån, gav mig sån ångest att ni inte kan förstå. Timanställning har varit det allra bästa för mig, jag älskar friheten att själv kunna styra hur mycket/lite jag vill jobba och framförallt när. Men helt plötsligt var jag så eftertraktad och inte nog med att jag fick ha den möjligheten kvar, har jag även fått så bra lön att jag nu kan lägga undan mellan 10-15 lax varje månad. Jag trodde inte mina öron och ögon när jag väl fick signera det ena anställningsavtalet, haha. I dagsläget jobbar jag nästan enbart som dekoratör och en del som stödassistent åt någorlunda högfungerande autister med psykisk ohälsa. Jag må ha under ett par år suttit i en jourchatt för ungdomar med psykisk ohälsa, men nog inte samma sak att jobba med vuxna varav några är jämnåringar, så var lite nervös men hitills tycker jag att det går bra. Jag har nu tagit ett semesterschema där som börjar om ett par veckor, under tiden ska jag mest jobba med det andra. Företaget har fått en ny kund och jag känner mig smickrad över att ha blivit tillfrågad och ska nästa vecka träffa en säljare från kundföretaget, så får vi se hur de har tänkt sig att vi ska presentera deras produkter för maximalt försäljning. Dessutom blev jag tilldelad ett annat uppdrag så jag kommer i princip att jobba alla vardagar.
Jag har haft några intensiva veckor där jag i princip jobbat varje dag (givetvis självvald) och förra veckan var jag endast ''ledig'' på fredagen, då drog L och jag på spa. Jag hade ett presentkort som skulle gå ut dagen efter, som jag hade fått av min bror för ett par år sedan. Lyckan när jag kom på det innan det faktiskt hann gå ut. Vi hade det så himla skönt och trevligt och det är något vi lär komma att göra lite oftare. Med tanke på hur seg man kände sig efteråt ser jag gärna till att vi i fortsättningen även bokar en hotellnatt.
Fredagen innan dess så fyllde jag år. Det hände inte så mycket, jag fick frukost i sängen av N och morsan, extra morsan och brorsan ringde alla på morgonen och sjöng för mig. Senare mot kvällen var jag på bio med L och såg den efterlängtade filmen 'Morbius'.
Dagen efter gjorde tant röd entré med dunder och brak, det var första försöket och det tog inte. Jag började fan grina och det verkade inte spela någon roll hur många gånger L upprepade att det kommer fler tillfälle, att vi helt enkelt får försöka igen - då grinade jag ännu mer och helt förtvivlad ba: men det blir ju ingen skytt!!! Men är det så viktigt?! frågar han och man ba: nej inte alls, men jag vill ha det så. Haha alltså orkar vara jag ibland... herregud! Visserligen har jag en oregelbunden menscykel och det var även därför jag ville ha honom här varannan dag, men måste erkänna att jag kände mig irriterad. Alltså här lät man sig bli ordentligt uppfylld och hade till och med benen uppe mot väggen ett bra tag vid nåt tillfälle, bara för att sedan få veta att skiten valde att lossna senare, aouch😵.
Jag tittar på denna bild och försöker bestämma om jag ska sikta på en vädur eller bara låta saker och ting ske, precis som jag hade tänkt mig tidigare... men uppenbarligen så klarade jag inte av att låta bli att planera. Konstigt nog så är det en del av mig som ändå är lättad över att det inte tog - jag befinner mig på en plats i livet där mina önskningar nu sakta men säkert dras till mig en efter en, så kan stundvis känna att det kanske är klokt att lägga det där åt sidan, samtidigt som jag vill få det överstökat. Vi får se hur det blir.
En från i tisdags medan bilen min helt kostnadsfritt höll på att få en ny framruta monterad. Ja ibland så har jag sån himla mycket tur.