I fredags efter att ha plockat upp N, gjort några ärenden tillsammans och därefter droppat av henne och hennes kusiner i centrum, påbörjade jag helgen med en dejtkväll med min mänskliga handväska till son. Kvällen bjöd på shopping, mycket god asiatisk mat och en underbar bild på min lilla älskling. Alltså tänk att han blir hela 10 månader gammal imorgon, hur sjukt är inte det?! Jag undrar mest hur det kan bo så pass mycket kärlek i en sån liten kropp? Jag bara älskar hur han stirrar på oss när L kysser ihjäl mig och så ler han sådär kärleksfull och smått generad som bara han kan.... om reinkarnering är på riktigt, så har denna lillgamla själ definitivt varit här förut. Och jag älskar honom något så fruktansvärt mycket att jag nästan kan greppa tag om känslan. Min smarta fina son som tok för många misstar för en flicka, om det är ett bekräftande tecken från ovan att mitt nästa och sista faktiskt är en flicka, återstår att se.