När tröttheten förvandlas till ren och skär lathet, är det dags för hjärnan att påminnas om vem som egentligen är kaptenen här. Det fick min hjärna erfara i söndags när jag ba: ''näähä nu tar vi och drar härifrån''. Tog och åkte en sväng till Trosa med barnen.
Det var väldigt fint där, det var kul att strosa runt och käka glass. Den nyfikna bebisen tog verkligen en titt på allting.
Vi hann även åka blå tåget. Strax efter att vi hoppade in kom jag på att jag glömde min telefon på bänken vid busshållsplatsen och tösens batteri var nästan urladdat. Det är i såna situationer jag verkligen märker vad meditationen gör med mig, var så jäkla chill haha. Chansade att ringa den och någon svarade och lämnade in den. Väl tillbaka kom jag fan inte ihåg namnet på den exakta platsen han lämnade den. Tillsammans med en kvinna vi såg där gick vi och frågade runt samtidigt som hon ringde den haha, till slut kom jag på det och kunde äntligen återförenas med min kära mobil. Alltså bara den biten var ett äventyr i sig. 
Strax innan vi vände hem, tog vi en sväng till camping och badplatsen.
N är borta så det är bara C och jag. Nu vet jag även varför han numera sover dåligt och blivit gnällig, det är tandsprickning på g. Vi har tagit det lugnt och varit och lämnat bilen. Den måste besiktas om ett par månader men jag har fått ett erbjudande att få det gjort för ca 500 spänn, men då måste det ske snart och jag vill hinna serva den och fixa allting innan besiktningen. Så jag håller tummarna att det inte gör hål i plånboken haha, blir dock skönt att senare kunna dra på roadtrip med vetskapen om att bilen är i toppskick. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress