Hello you!! Det var inte igår man hängde härinne. Jag är och har varit upptagen med att flytta, åka fram och tillbaka mellan lägenheterna och dona för fullt i den nya som ännu inte har tillgång till internet. Varje dag fixas det för fullt, mitt gamla förråd visade sig vara minst 3 gånger större än mitt nya. Jag har fått slänga en massa och även fått möjligheten att verkligen gå igenom allting och organisera hela hemmet samt förrådet på ett sätt som gör det enkelt att hitta allting. Så tacksam över allt hjälp jag fått av F, S och särskilt av tösens farbror F, nu har ju alltid den familjen varit fantastisk mot mig men det här förväntade jag mig inte alls, så är extra tacksam för det med tanke på hur mycket det varit. Mitt upp i allting så upptäcktes det en tumör i hjärnan som akutopererades hos en närstående. Att plötsligt gå från ''frisk'' till att börja med cellgifter, usch... jag har känt mig så ledsen för människan. Nu har jag ju en helt annan bild och tolkning av sjukdomar och liknande, men har ändå försökt att finnas där på det sättet som är lämplig för vederbörande och dennas sätt att se på saker och ting. Och så åkte man själv på havandeskapsförgiftning, istället för att drabbas av panik så såg jag en möjlighet att få demonstrera kraften i att tro och lita på sin kropps helande kraft för denna närstående.

 

För snart två veckor sedan var jag på besök hos barnmorskan som helt panikslagen lämnade rummet och kom tillbaka med hennes kollega som tog om mitt blodtryck ett par gånger, det visade sig vara alldeles för högt och jag hade även en hel del protein i urinet. Det konstaterades havandeskapsförgiftning och jag fick åka till specialistmödravården med detsamma, med orden om att jag nog skulle vara beredd på att få födda den dagen. Väl på sjukhuset efter att ha lämnat prover så höjdes blodtrycket ytterligare trots blodtryckssänkande läkemedel. Det började se ut som om jag skulle få stanna där, så jag började fundera på att låta F komma hämta mina nycklar för att åka hem hos mig och packa några kläder och så. Men sen slog det mig att jag inte kunde säga till en person med cancer: att höra och göra det läkarna säger men att se det som rekommendationer och absolut inte acceptera det som en sanning, och själv finna mig i denna havandeskapsförgiftning. Så ringde upp F som fick fullfölja bokningen av lastbilen dagen efter, för att flytta ut dom sista möblerna som flyttfirman inte hann med. Jag fick göra tillväxtultraljud och lyssna på eldpluttens hjärta, allt såg bra ut med honom. Jag fick även träffa en läkare som förklarade att mina prover såg bra ut och det togs ytterligare ett blodtryck som såg rätt okej ut och jag skickades hem, med uppmaningen om att hämta ut blodtryckssänkande läkemedel och återvända dit dagen efter.

 

Sagt och gjort var jag tillbaka dagen efter och fick träffa en ny läkare. Haha hon såg så himla allvarlig ut, som när man ska lämna ett dödsbesked. Hon förklarade att jag hade en mild form av havandeskapsförgiftning, att blodtrycket hade gått ner men ansågs fortfarande hög, att mina prover och bebisen mår bra. Jag skulle skickas hem och komma tillbaka på måndag (detta var fredagen den 13e) och så skulle jag sättas igång antingen på onsdagen eller torsdagen. Förklarade att jag absolut inte ville snitas eller ens födda den där veckan, haha ni skulle sett hennes ansiktsuttryck. Var i tel med morsan och F som undrade varför jag är så himla envis, förklarade för både att jag fan inte tänker födda en skorpion och att doktorn och hela kitet får säga vad fan dom vill, men det lär inte bli min förlossning dom ska sätta igång. Jag skickades hem, fullföljde flytten och blev bjuden på middag av F och S. Sen läste jag lite på om tilllståndet på engelska och köpte med mig en massa vitlök, gröna äpplen, bananer, selleri, ingefära och lite annat. F fick sig ett gott skratt, men jag vägrade helt enkelt att acceptera det tillståndet som en del av min verklighet och satte mig på en ordentligt kur. Måndagen kom, jag var tillbaka på sjukhuset och började i vanlig ordning med att lämna prover. Sen fick jag träffa en annan läkare som då säger till mig att mina prover såg bra ut, att proteinet i urinet knappt var mätbart. Helt plötsligt hade jag inte preeklampsi (havandeskapsförgiftning) längre och istället räknades det som hypertoni (högt blodtryck) i samband med graviditet. Hon gjorde ett försök till en hinnsvepning och jag var tydligen öppen 1 cm, men eftersom eldplutten har det bra därinne och jag faktiskt mår hur bra som helst, skickades jag hem och fick komma tillbaka måndagen efter, men beräknades träffa min barnmorska innan dess. I fredags träffade jag barnmorskan och mina värden såg bra ut. Igår var jag tillbaka till sjukhuset och fick träffa ytterligare en ny läkare, min lilla eldplutt verkade som vanligt må bra. Först var mitt blodtryck bra sen sket skiten upp igen, sen kom det fram att jag knappt tagit dom blodtryckssänkande tabletter jag tillskrevs. Det gjordes en ny hinnsvepning och jag ska tillbaka dit om ett par dagar, så vi får se.

 

Vid det här laget är jag lagom trött på att behöva åka dit fram och tillbaka. Min mor fyllde hela 44 år idag och har länge önskat sig att han skulle föddas på hennes dag, men tihiii fick hon. Jag tror eldplutten vill hålla sig till planen som var att jag senast nästa måndag skulle lämna över gamla lyas nycklar och åka raka vägen till Småland, där han skulle föddas och vara i ett par veckor. Men både F och jag har hela tiden varit medvetna om att han kan välja att komma tidigare. Och egentligen är det ju fortfarande möjligt för mig att födda där, men med tanke på alla dessa besök till sjukhuset som antagligen hade fortsatt även där så tänker vi att jag helt enkelt är kvar här och så fort han kommer så drar vi. Han är beräknad att föddas nästa vecka, kommer han en dag senare, kommer han att dela födelsedag med F, hur som så blir det intressant att se vilken dag det blir. Jag har under dessa dagarna varit fullt upptagen med att fixa så mycket som möjligt i nya lägenheten, just nu befinner jag mig i den gamla så passar härmed på att blogga lite och dela med mig att man visst har möjligheten att påverka vad man vill ha som en del av ens verklighet. Jag kör stenhård på den fronten nu att man skulle kunna tro att jag gått och blivit tokigt, men underbart är det i alla fall. Ska alldeles strax åka tillbaka till nya lyan där jag tänker ta och packa min förlossningsväska innan läggdags, men innan jag åker ska jag nu här passa på att göra en magavgjutning.