Jag känner mig så stolt över min tös. Ibland känns det en aning overkligt att jag är mor till en sån fantastisk själ. Hon är dessutom så hjälpsam, otroligt omtänksam och verkar dela min genuina människointresse. Häromveckan fick hon hänga med på utbildningen jag var på, då jag nu framöver kommer att sitta på en chattjour för ungdomar. Hon var så duktigt. På vägen hem hade vi ett intressant samtal om stress, mobbning, självmord, psykiskt ohälsa, hederskultur, vikten av att vara en bra kompis och att stå upp för både sig själv och andra. För mig var det extra viktigt att hon fick träffa en sån härlig gäng, att vi är många som bryr oss och bidrar till en bättre tillvaro, men framförallt att det finns hjälp och stöd att få om man hamnar där. Och att det finns så mycket att leva för.

 

Tidigare idag efter att jag hämtade henne i skolan, drog vi på bankärenden och ett besök till bibblan där hon blev medlem och lånade ett par franska böcker. Har gett mig fan på att lära henne det språket på riktigt den här gången och vilka framsteg hon gör.