Efter lite strul med leveransen på grund av snökaoset som varit så fick jag äntligen hem min säng. Egentligen ville jag ha den i samma färg som min soffa, ljusgrå. Men vart ju rea på denna och sänggaveln ingick så det kunde man ju inte tacka nej till. Dessutom är varenda möbel jag äger numera vitt. Så bara bra med lite mörk, för att bryta upp allt det ljusa och skapa lite kontrast.
Diggar mina nya kuddfodral från jotex (överkasten kommer även den därifrån), fina höstfärger.
Så här ser det ut mitt emot sängen. Det enda som saknas nu är en passande mattan i mitten samt en sängpall, gärna en sån som man kan öppna. Så har man bra förvaring för sängkläderna. Frågan är i vilken färg man ska ha det. I och med att jag även har en kritvit sängkappa så är sänggaveln det enda som syns utav sängen. Så blir nog vitt men kanske lite mer åt det beiga hållet.
Jag köpte samma soffbord som jag har i vardagsrummet men i mindre storlek. Det visade sig vara för låg till förhållande till sängen. Så blir att skaffa nytt. Fett surt. Men men…
På sängbordet har jag dessa två viktiga dikter som jag försöker leva efter, i synnerhet det som står på budskapstavlan. Det är sådär jag älskar numera, utan förbehåll och bortom allt. En obotlig romantiker av rang, man får ju knappast ränta utav att spara på kärlek haha.
Ett signerat ex av min allraste favorit dikt skriven av min fina vän Stefan Gunnarsson, den dikten är en påminnelse av vart jag varit och där jag definitivt inte vill återgå. Det har lärt mig att säga nej till andra för att kunna säga ja till min själv. Jag behöver inte ständigt vara där för andra, utan min egen lycka är minst lika viktigt. Det tog sin lilla tid men till slut så.