Nu är vintern här, så adjö du vackra höst och tack för allting. Åh vad jag längtar efter att få vinka adjö till november månad. Nyligen läste jag kursen gerontologi och geriatrik som ingår bland dem nya kurserna på USK utbildningen. I kursen ingår en APL, så jag har praktiserat på ett äldreboende under fyra veckor. Det var trevligt personal men kulturen där stimulerade inget vidare bemötande gentemot de äldre. Jag bröt ihop fullständigt vid ett tillfälle. Det var efter att jag fått reda på att en boende avlidit under helgen som hade gått. Det har tagit tid för mig att komma över händelsen, då jag kände att jag svikit personen genom min tystnad eftersom bemötandet mot denna var under all kritik. Jag hade redan påpekat vissa saker vid ett par tillfälle, men det faktum att jag var i beroendeställning gentemot min handledare gjorde att jag höll tyst för det mesta med vad jag kände. Så nånstans känner jag dåligt samvete att denna person behandlades på det sättet sista tiden i dennas liv, jag borde ha gjort något mer. Det känslan tog kål på mig att det min tid där var oerhört plågsamt känslomässigt. Så är väldigt lättad att nu slippa stället och återgå till mitt liv. Fy fan...

 

Men en händelse som jag tar med mig är den positiva stämningen när det serverades oktoberfestlunch. Efter att ha sett bilder på några av dekorationer jag gjort, frågade en personal som en beundrade på avdelningen - om jag inte kunde duka fint den dagen. Det ville jag givetvis göra. Tog med mig en sax och gav mig ut på en kort promenad tillsammans med min handledare och en boende. Väl ute klippte jag några löv direkt från träden. Därefter dukade jag och personalen (som bett om min hjälp) fint med hjälp av löven.