Idag tar C's sommarledighet slut, han har totalt haft 4 lediga veckor och på måndag är han tillbaka på förskolan. L tog semester förra veckan så han och C har haft en massa pappa-son tid tillsammans. Vi har faktiskt haft L hemma dessa senaste två veckorna och det har minst sagt varit intressant att dela vardagen tillsammans med vår lilla trotsiga son. I dagsläget har jag en månadsanställning (ett sommarvikariat) med en nattpass i veckan och C har ju sin trotsperiod, men åh vad jag gillar hur vi samarbetat - vi är liksom: ''alltså vila du, jag fixar maten'', ''nej vila du, jag gör si och så... etc''. Jag upplever att sånt där verkligen förstärker oss som par och för oss närmare varandra, ja även under stunderna jag blir irriterar på honom för att han inte lämnar tillbaka sakerna på dess rätta platser.





