I söndags, för exakt en vecka sedan var jag på årets första och viktigaste event - Fadimegalan 2019. Jag och flera andra befann oss på Berns för att hedra minnet av Fadime Sahindal. Det är 17 år sedan hon hedersmördades utav hennes familj. Galan hölls av GAPF (glöm aldrig Pela och Fadime) i samarbete med Erwik Communication. Det här är ett ämne som inte bara berör men kan lämna en jävligt förbannad. Hur jag än vrider på det så kan jag inte ens i mina vildaste fantasier förstå något sånt. Det som verkligen kan provocera mig är att det år 2019 kan sånt här fortfarande pågå i ett land som Sverige. Jag som numera kommer i kontakt med en del av dessa flickor, kan stundvis känna mig fruktansvärt hopplös. Det är så hemskt. Dock så går det fråmat, om än sakta men framåt. Jag drömmer om en värld där man får vara precis den man är, där man får älska precis vem man vill, och får leva sitt liv på sina egna villkor.