Ännu en månad har passerat och jag har fortfarande inte hunnit färdigställa inredningen i mitt nya hem, trots att det redan hunnit gå ett par månader sedan jag flyttade in. Orsaken till det stavas C, haha ungen är som en fastklistrad axelremsväska, vi är mer eller mindre oskiljaktiga han och jag. Och det roliga är att jag verkar vilja ha det på det viset, då jag bokstavligt talat känner mig naken när jag inte har honom i famnen, alltså på riktigt. Från det ögonblicket han lades på bröstkorgen så kändes det som att han alltid funnits i mitt liv. Det är en märklig déjà vu känsla med honom, som intensifieras när han stirrar rakt in i ögonen på mig och nästan alltid börjar jag tänka på en avliden släkting till mig. Visserligen påminner han mig om L ibland men det är inte det. Ni vet känslan när man för första gången möter en okänd människa men det känns som att man alltid känt varandra? Ja exakt den känsla får jag med honom.
Men i alla fall.... helgens bestyr på inredningsfronten ledde till stora framsteg att jag nu kan visa er en del av vardagsrummet. Ni får en rundtur i lägenheten när hela inredningen är på plats. Målning är också en sak jag längtar efter att få komma igång med, både tavlan ni ser i bakgrunden och ett gäng andra skriker efter att bli färdigmålade. Förhoppningsvis kommer jag igång med det mycket snart.
När man är både trött, sömnig och samtidigt nyfiken på vad mamma håller på med, som är viktigare än att hon bär på en.