Det sägs att förbjuden frukt smakar som bäst, det sägs även att den oftast ruttnar fortast. Det sägs oftast att den som bedrar saknar respekt för sin partner, men om ni frågar mig så saknar denna snarare respekt för sig själv. Man har brist på både kärlek och respekt gentemot sig själv, är förmodligen också både känslokall, empatilös och hänsynslöst självisk. Och därmed inte riktigt är fullt kapabel till att hålla sig trogen så fort det blåser lite motvind i förhållandet, man använder sig av tillståndet i relationen för att kunna rättfärdiga sin otrohet. En sån person har aldrig älskat sin partner, men framförallt varken värdesätter sin partner eller det man delar tillsammans. Än mindre älskar sig själv, således kan denna inte älska sin partner på riktigt - man kan inte ge bort något man inte har.  När man verkligen älskar någon med allt vad det innebär så är man fullt upptagen med att hitta nya sätt att visa den andra sin kärlek. Man är hängiven sin partner och undviker att vara anledningen till att den man älskar blir sårad. Saknar man kärlek gentemot sig själv, kan man heller inte ge det till andra, allra minst till den man är tillsammans med. Då är man snarare förälskad i kärleken, och inte i själva människan. Har man dessutom noll självinsikt och är hänsynslöst självisk, så är man snart tillbaka med att återigen vara otrogen så fort tillfället ges. En människa med en gnutta självrespekt, som både älskar och värdesätter sin relation ser till att först försöka fixa det som anses vara trasig, när det inte går, så avslutar man relationen innan man hoppar i säng med någon annan.

 

Bilden är tagen igår strax innan jag tog mig till takterassen för att sola. Det var en lugn dag som bjöd på solning, meditation och en hel del frestelser. Det är i just dessa stunder som jag inser att jag är alldeles för principfast när det kommer till sånt här.