I söndags var det barnens biodag. Jag var tidigt ute och bokade biljetterna fleeera dagar i förväg, till den där mästerdetektiv filmen. Namnet lät ju så cool. Några timmar efter att jag bokat och betalat så råkar jag på fejan läsa delar av en recension som totalsågade filmen. Tänkte ääh det är bara barn ju. Söndagen kom, N och jag åkte och hämtade två utav M's ungar. Så fort vi anlände på heron city ser jag filmens trailer. Vad i helvete utbrister jag... följt utav 'herregud' som tydligen är mitt favoritord. N har gått på bio sedan hon var 2 år och är rätt kräsen ibland. Även M är en van biobesökare och lilla N är även han rätt hård, stod där med tre kräsna ungar och tänkte att den filmen lär inte gå hem alls. De var dessutom inte imponerade av trailern som visades på skärmen. Förklarade och lovade dom en ny biodag om vi inte skulle få möjlighet att byta. Men som tur var så fick jag göra återköp och köpte biljetterna till Coco istället. Gillade filmen skarp, kom ju lägligt nu när man själv är i en fas där det pratas mycket död, eventuellt livet efter det, universum, galaxer och allt skit som rör sig i min hjärna. Det var smått sorligt men vackert. Men lilla N dissade den ändå, eller ja han kunde inte riktigt bestämma sig. Barn i allmänhet tycker jag ju är plågsam jobbiga med trutar som inte kan hålla tyst (ingen barnkär här inte) men lilla N diggar jag, han är så rolig att jag undrar vart han får allting ifrån.
När jag lämnade över dom hemma så sa jag till M: vilka plånboksvänliga barn du har, haha försökte få ungarna att äta en ordentligt maträtt, stod till och med utanför pizza hut och försökte locka med pizza. Men tihi fick jag, det var McDonald's som gällde. Dom fick alla sina happymeal och blev överdriven glada över leksakerna i dom. Själv njöt jag av en thairätt med biff och ingefära.
Pauline Hurtig

åh jag vill också gå på bio :)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress