Jag ska snart iväg för att hämta ut mitt visum samt shoppa det sista inför resan. Under tiden tänkte jag att ni skulle ta del av en dikt jag skrev i början av 2014 när jag var nykär. Nu när jag tänker efter så kanske jag skulle vara lite mer generös med mina dikter/noveller härinne, i alla fall det jag kan dela med mig utav. Skriva är ju min terapi så det finns ”some deep shit” där jag verkligen skriver av mig. Och dom skulle jag under inga som helst omständigheter dela med mig av.


 

För tänk om jag inte enbart vill ha dig till låns?

Tankarna tar mig till det du sa häromdagen… att man har varandra till låns. Bläddrar bland bilderna i mobilen och stannar till bilden vi tog i den trånga hissen hemma hos dig. Jag betraktar bilden en stund och frågar mig själv.. till låns? Inser då snabbt att det visst ligger en sanning i det. Att vi har varandra till låns. Vi lånar ut varandra så länge vi vill ha den andra kvar i vårt liv men än viktigast så länge känslorna tillåter. Men tänk om jag vägrar? Tänk om jag inte enbart vill ha dig till låns? Jaa tänk om jag egentligen inte vill låna ut mig? För det man lånar ut ska ju så småningom lämnas tillbaka. Jag kanske varken vill lämnas tillbaka eller för den delen lämna dig tillbaka? För det är ju vad det innebär att ha varandra till låns. Tänk om jag istället vill ge dig mig. Genom att ge dig mig så blir jag ju din och då behövs jag ju inte lämnas tillbaka. För vet du vad? Jag vill inte endast vara till låns, nej utan jag vill vara din så länge ditt hjärta slår. Enda gången du får lov att återlämna mig är dagen då du tar ditt sista andetag. Men även då kommer jag vägra lämnas tillbaka för jag vill inte enbart ha dig till låns.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress