Jaha och då var det alla hjärtans dag igen! Väldigt många personer världen över visar sin kärlek och uppskattning gentemot sin andra hälft idag, sedan har vi den andra kategorin som är ensamma och förmodligen tycker synd om sig själva och dom andra som inte bryr sig så värst mycket. Jag anser att man inte behöver en speciell dag för att visa sin kärlek, varje dag borde firas - att man är frisk och lever är tillräcklig nog. Missförstå mig rätt nu, säger inte att man inte ska fira denna dag för det brukar jag själv göra när jag har någon och det är ju trots allt bra att vi har en dag som påminner oss om att ta vara på det/den vi har. Det jag däremot menar är att det inte borde vara enbart på denna dag vi blir extra kärleksfulla. Det borde liksom ingå i ens livsstil. Förra förra året tillhörde jag kategorin som fixade gulle gulle skit och visade sin uppskattning mot den andra. Förra året ingick jag i kategorin 'bryr mig inte om denna dag' men hade däremot en dejt eller ja after work som han så fint kallade det för. Sedan november tillsammans med Juicy planerade jag firandet utav denna dag. Idag skulle vi fyra befunnit oss på Yasuragi - det skulle bli en överraskning och vi gjorde det klart att man inte var tvungen att hänga med varandra. Inte skulle vi betala för att glo på varandra, utan ville ha en fin upplevelse med våra människor.

Den 21 december när gubben checkade ut härifrån så orkade jag inte ens följa med honom till dörren. Brukade annars följa med ända in i bilen och bokstavligen be honom att inte åka. Men den söndag låg jag bara där i soffan och var typ handlingsförlamad. Innan han åkte pussade han mig där jag låg och att se honom gå sin väg, det kändes men inte sådär som jag hade befarat - det var som om hela mig inte reagerade längre. Mot kvällen däremot då kom det - sprang ut i kylan så fort jag bara kunde att jag var tvungen att kippa efter luft, lyssnade på musik och grät som bara den. När jag blev färdigt lovade jag mig själv att det var sista gången jag grät över honom. Jag kom hem, värmde mig och stängde av helt. Men idag sitter jag återigen här och gråter över människan. I år tillhör jag kategorin 'tycker synd om sig själv'...  det gör så förbannat ont i mig när jag blickar bakåt och tänker på denna dag för exakt ett år sedan - det törs att erkännas att det är väldigt fascinerade vad som kan hända inom loppet av ett enda år. Jag som till och med planerade våran 10 årsdag som jag skulle arrangera och dekorera själv, det skulle bli ett paradis på jorden - haha jag är en riktig drömmare och min fantasi känner inga begränsningar. Haha har den dagen färdig i min hjärna, namnet på våra gemmansamma barn (Alvin och Merveille), hur vårt hem skulle inredas - fantiserade om ett hem där vårt sovrum skulle ha en egen loggia där jag skulle njuta utav hans perfekta pannkakor. Där skulle vi sitta på kvällarna och ha våra idol audition haha lol.

Idag för exakt 1 år sedan efter mycket om och men så bestämde jag mig för att dyka upp ändå. Han verkade ju trots allt vara en trevlig person och hade dessutom humor. Jag lämnar aldrig ut mitt nr när jag dejtar (regel nr 1) tills jag träffat människan och vill ses igen. Annars kan jag ringa dolt. Han hade skickat en vänförfrågning på fejjan så vi chattade där. Framme vid malmen ringde jag honom (utan dolt) för att tala om att jag var framme. Vid baren stod han och väntade.. jag var lite blyg (Lol) men det kändes som vi alltid känt varandra -  det var nog för att vi den veckan chattade intensivt. Jag godkände hans förfrågan en måndag och på fredag på alla hjärtans dag träffades vi. Jag har en hel del regler när jag dejtar tex: inte följa med hem, ligga m.m ... diggade att han var så rak på sak och tog för sig. Den dagen fick han mig att bryta mot några av mina regler. Följde med honom hem, sen kom vi på åldersfråga som han inte riktigt ville svara på. Tyckte att han inte såg ut att vara äldre än 35 och det är ju ingen hemlighet att jag har en fäbless för äldre män, helst mellan 30-35 år så mig gjorde det ingenting, så släppte det. Kom på mig själv att ha somnat på honom, det kändes sååå tryggt och jag hade på något sätt känt mig så hel. Att inte sova över är en regel jag absolut inte brukar bryta. Och trots att kl var fett sent och han försökte få mig att sova över så åkte jag hem. På väg hem log jag som en idiot och tyckte det var märkligt att jag somnade på någon jag hade sett för första gången. Inte ens dagen efter kunde jag sluta le hehe

Tänkte även på den där känsla då det för mig var helt obekant. Vi fortsatte att ses och jag började sova över rätt mycket då han bodde fett nära praktiken. Konstigt nog fortsatte jag att sova på honom som en liten bebis, det var något med hans bröstkorg och känslan den gav mig. Kunde inte riktigt sätta ord på det när jag försökte förklara det för Juicy på tel. Plötsligt frågade hon hur gammal han var och jag beslöt mig för att ta reda på det. Vart i tel med Juicy och chattade med honom så jag frågade och han var rädd att avslöja för han trodde jag skulle springa iväg. Hade ju redan vid det laget förstått att han var äldre än vad jag trodde, så lovade att jag absolut inte skulle springa iväg, inte av den anledning iaf skrev jag. Så han skrev 46 och skulle fylla 47. Det blev tyst i luren innan jag började upprepa ordet OMG för Juicy hahaha minns den dagen. Äldre män i all ära men en åldersskillnad på hela 24 år var för mycket även för att vara jag. Tänkte på det en hel del, backade lite och ville sluta ses. Tänkte dock på honom jämt och saknade honom enormt mycket, sen såå sättet han fick mig att känna. Så beslöt mig för att skita i åldersskillnaden, var ju ändå redan fast så inte så mycket till val egentligen. Det här är alltså någon som redan från dag ett fick mig att känna mig så fullkomlig hel. Just idag, nu i detta ögonblick så saknar jag ihjäl honom. Kan inte ens se min logotyp som han gjorde så perfekt utan att brista ut i gråt.

Att lägga mig där på honom, lyssna på hans hjärtslag, känna mig så lugn, trygg och så jäkla hel var något mäktigt. Och med vetskapen om att jag kanske aldrig nånsin kommer få känna den där känsla igen svider såå in i helvete i mig. Usch då, det gör såå förbannat ont att jag typ bara vill gräva ner mig och slita ut hjärtat ur mig. Han hackade in sig i mitt hjärta och Gud vad jag älskade honom så innerligt, bortom allt. Han plockade fram det bästa ur mig och hela mig fylldes utav glädje bara jag fick syn på honom. Ljudet av hans skratt, hans magiska leende, hans röst, att känna hans smekningar på min nakna kropp, att få höra honom säga mitt namn, att ligga där och bara iaktta honom - rynkor kom att bli bland det finaste och sexigaste jag visste (nej jag skojar inte alls), att smeka hans bäbislena hår, att pussa och smeka honom när han sover (han är så söt när han sover), att njuta utav att pussa ihjäl honom precis överallt. Den 47 åriga kroppen kom att bli som en drog för mig - fick inte nog av att pussa och smeka den, kunde inte sluta heller och varken fick nog eller blev mätt av den, utan ville ständigt ha mer.. hela han, så beroendeframkallande och oemotståndlig på nåt sätt. Vårt sexliv - så förbjudet men ack så lockande, att göra slut på honom och höra honom stöna (jag är bara så ond ibland), när han försökte härma hur jag låter när jag får orgasm hahaha så priceless, att reta honom, att strippa för honom och checka min välskapta rumpa haha, att lyssna och sjunga våra låtar tillsammans (inga sångröster, här inte), att irritera honom med flit bara för att  få se honom vara sådär pappsig när han sätter mig på plats (helt priceless). När han inte riktigt hängde med i mina import uttryck haha dog alltid en smula, hehe älskade pappsen..  Och alla mina smeknamn: Little girl, flickebarnet som en av hans kompisar döpte mig till, småvilt som blev standard och det senaste någon kallade mig på hans jobb: bäbis, haha herregud. Pappsen och flickebarnet Småvilt har jag skrattat så mycket åt. Nu helt plötsligt har jag börjat garva ihjäl mig, vi hade jämt kul och har verkligen haft våra stunder. Nog kommer jag alltid att minnas honom, han var förvisso ibland en borttappad sprucken själ bortom all räddning, men en vacker själ på alla sätt och viss. Så charmig, omtänksam och när han verkligen ville så kunde han verkligen. Han var verkligen one in a million kind of pappsen - så himla perfekt i sin egen imperfektion hela han. Jag som tyckte vi var så perfekta tillsammans trots åldersskillnaden och våra tjafs, så var han bara tvungen. Nästan så jag vill ringa honom och ba vråla: Fan ta dig!  Snarare Småvilt SAKNAR  pappsen. Haha man ba: psyko!

Jag ska även i år påminna om att det finns över 300 andra dagar att visa sin uppskattning, kärlek you name it. Njut inte bara idag för att sedan vänta ett helt år fram till alla hjärtans dag för att älska igen. Livet är så förbannat oförutsägbart - det du har idag kan vara borta imon. Det ni byggt upp under alla år och tar för givet ska vara för evigt, kan när du minst anar det rasera på en minut. Så tar vara på det du har här och NU, så länge det varar. Det är genom att vara tillgängliga och delaktiga i våra relationer som vi ger liv i det - tid är den mest värdefullaste du någonsin kan ge någon, därför att det är en del utav ditt liv som du aldrig någonsin kommer kunna få tillbaka. Tex: av alla gångerna gubben bjöd ut mig på middag så var den finaste middagen den han själv hade lagat. Ingen märkvärdig egentligen men just det faktum att han tog sin tid. Jag har väldig många fina minne med honom men just den där är den finaste och en annan när vi var ute och åt, och så helt plötsligt började vi prata franska med varandra, det visade sig att han både kunde och kom ihåg mycket mer än vad han trodde. När vi lagade mat tillsammans är bara en bråkdel av allt jag minns. Och just dom där Godmorgon Småvilt, när vi tittade på tv och jag la mitt huvud på hans knä och han tog en kudde och la den under mitt huvud, att hålla hans hand hårt när han höll om mig - det är just dessa små saker som gör det hela, inte dyra middagar, presenterna och liknande.. det är och ska enbart vara en bonus. Först när man lärt sig att uppskatta dom små sakerna kan man se storheten i dom och i kärleken som förenar en. Oh herre min Gud detta blev ju väldigt långt, nog mitt längsta inlägg ever. Jag avrundar här, glad alla hjärtans dag på er!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress